RYMDEN

En sida från 05 då vi också jobbade med rymden.

Rymdresan En fantasiresa i rymden skriven av Agneta.
Det var en gång en massa barn , som gick på Förskolan Tussmötevägen. En
dag fick dom besök av en astronaut som hette Armstark.  

Armstark
berättade för barnen om rymdfärder och om raketer och atmosfären.
Barnen blev väldigt nyfikna och ville själva åka ut i rymden. Armstark
lovade att alla skulle få åka på rymdäventyr, men först måste vi bygga en
rymdfarkost som alla fick plats i. Sagt och gjort vi byggde en rymdraket
och målade den i vackra färger. För att vi skulle få plats allesammans
föreslog Armstark att alla barnens föräldrar skulle sy en docka som
liknade barnet, och sedan när det var dax att ge sig iväg så skulle Armstark strö ut sitt fatasipulver över oss alla och vår fantasiresa till rymden skulle starta. Med småraketer som Armstark fyrade av startades nedräkningen 10.9.8.7.6.5.4.3.2.1.WRooooooooooooom 
Nu var vi äntligen på väg. Rakt upp mot det okända. Att nå Atmosfären
gick på ett kick.Armstark berättade att nu är vi uppe där inga flygplan kan
fara .Men vad är egentligen Atmosfären ?frågar ett av barnen.Armstark
kliar sig i huvudet och försöker förklara.Vet du hur långt en mil är? Ja ,
det är lika långt som till min mormor svarar ett av barnen .Bra säger
Armstark. Tänk då att du åker samma väg fast rakt upp istället. Då
kommer du först till Troposfären det är ungefär en mil upp. Var kommer
vi sen? Till Stratosfären det är högt uppe 5 mil upp i luften. Så högt kan
inga flygplan fara. Vad finns ovanför där då? Där finns mesosfären. Det är
jättelångt borta.10 mil upp i luften och det blir kallare och kallare.Sen då?
då kommer termosfären 40 mil rakt upp, och där blir det lite varmare igen.
Men när är vi ute i rymden? Efter exosfären , där tar rymden vid och det
tar aldrig slut. Man kan säga att allt som jag berättat om de olika sfärerna
är atmosfären och sedan tar rymden vid. Längst ner i atmosfären bildas
snö och regn. Titta ner nu så ser ni vår vackra planet jorden som lyser som
ingen annan planet.Nu vill jag höra vad ni vill veta? Ni skall veta att denna fantasiresa tar oss
till platser i rymden där ingen astronaut varit tidigare. Jag har hört om
något som heter Asteroider säger Sebastian Kan vi inte åka och titta på
dom.Jo visst säger Armstark , men vi äter lite först. Alla packar upp sin
medhavda matsäck och nu mumsas det allt från pannkakor till
kåldomar.Det är tur att vi tagit fantasipulver för annars skulle vi inte hinna
göra den här resan , för nu skall vi till Asteroidbältet och det ligger mellan
planeten Mars och planeten Jupiter. Oj vad vi susar fram fort. Det är
härligt och vackert. Men vad är det? Alla tittar åt det hållet som Oskar
pekar. Ja titta där säger Armstark. Minsann, där har vi dom. Är det
asteroider? Ja det är småplaneter i vårt solsystem . Egentligen ser dom inte
ut som planeter utan dom har formen som en oval knölig potatis. Alla
barnen skrattar åt Armstark. Den stora som ni ser där heter Ceres och är
störst, där borta kan ni se Pallas och lite längre bort ser ni Vesta. OH
,utropar barnen, men vad är det gjort av? Det är grus och stora klippblock
och stenar man tror att det är rester från sprängda planeter,och det finns
ungefär 10 miljarder astroider i rymden. Resan går längs med asteroidbältet och nu är alla barnen väldigt trötta. Vi sover i vår raket som susar fram genom
rymden.Förbi asteroid på asteroid.

Vi svävar fram tyngdlösa genom natten. Armstark  är redan vaken då vi
andra vaknar en efter en. Jag skulle vilja se dom där Björnarna säger
Heather nyvaken. Armstark skrattar. Du menar Lilla och Stora björn och
Björnvaktaren ? Ja det är i alla fall stjärnor säger Heather.Ja inte bara en
stjärna utan en sjärnbild bestående av många stjärnor ,säger vår astrounat.
Namnen på stjärnbilderna kommer från historier som berättats långt före
innan vi fanns. Stora Björnen är egentligen en prinsessa som hette Callisto.
För att få vara med i Artimis jaktsällskap fick man inte ha barn. Nu födde
Calliso en son,som hette Arcas. Då blev jaktgudinnan ond och förvanlade
Callisto till en björn. senare när Arcas växte upp träffade han Callisto i
skogen. Callisto sprang fram mot sin son, hon glömde att hon var björn ,
och Arcas trodde att hon skulle anfalla. Han drog sin kniv men då ingrep
den högste guden Zeus och förvandlade Arcas till en björn , och så slängde
han upp båda björnarna på himmlavalvet.Nu är alla barnen alldeles tysta ,
dom är spända att möta dessa björnar.Stora och lilla björn ligger på adress
Vintergatan . Nu far vi dit och tittar. Jaaa ropar vi alla och vi styr kosan
mot björnarna.

Vi färdades genom rymden , under det att vi åt små chokladbjörnar som
Anita tagit med. Vi närmades oss galaxen där stora och lilla björn befann
sig. alla tog fram sina stjärnkikare och nu kunde vi se dom bägge.
Uppslängda på himmlavalvet som lysande gasmoln. Underbart fantastiskt.
Vi ritade av dom och ni kan se hur dom liknar björnar eller hur?

Nu när vi ändå är i den här galaxen kan vi speja efter Cassiopeja. Det
rimmade, sa Leonard. Vilket vackert namn säger Eleonora. Ja jag kan
berätta om Cassiopeja säger Armstark. Cephus var kung och gift med
Cassiopeja. Dom hade en dotter som hette Andromeda. Cassiopeja var
skrytig, och sa hela tiden att hon var så vacker, hon sa att hon var vackrare
än havsnymfsfeerna. Poseidon som var feernas far och havets gud blev
rasande över hennes skryt så han skickade det stora havsvidundret att
härja i Cassiopejas rike. Det enda som kunde få bort havsvidundret var att
dom skänkte sin dotter Andromeda till odjuret. Andromeda blev
fastkjedjad för att tas av havsvidundret men blev räddad av Persesus som
förstenade havsvidundret till en klippa i havet. Andromeda gifte sig sedan
med Persesus och historien har fått en sjärnbild uppkallat efter sig , och det
är Cassiopeja,

Cassiopeja Andromedia Cepheus
Ja, titta! vi ser dom i våra kikare ropar barnen glatt, vi ritar av dom också,
och vår resa för denna dagen har nått sitt slut i vaket tillstånd. Vi somnar
och drömmer om sjärnbilder och havsmonster.
Nästa dag, eller natt det är inte så lätt att veta, men sovit har vi gjort i alla
fall. Ska vi åka till Charon, som är Plutos måne. Det var Agneta som satt
och sjöng... Jag vill ha en egen måne som jag kan åka till, som Armstark sa
att nästan alla planeter har en egen måne. Vi ska titta på Plutos måne. Vi äter frukost som idag består av saft och bullar. Ja, allt är upp och ner vänt, men gott. Vi åker färdas i Vintergatan. Pluto är vår minsta planet säger Armstark. Gullit namn säger Fredrika. Charon är Plutos enda kända måne. Namnet kommer från den egyptiska mytologin där Karon förde de döda över floden Styx till Hades (fast namnet kommer också från upptäckarens fru: Charlene). 1978 upptäcktes Charon av Jim Christy som först trodde att Pluto var mycket större när bilderna på Charon och Pluto gick ihop till ett otydligt klot. Charon är den största månen i solsystemet i jämförelse med "sin" planet . Vissa tycker att Pluto och Charon är en dubbelplanet och inte planet och måne. Båda har alltid samma sida riktad mot varandra. Charons yta verkar vara täckt av  is.Titta nu ser vi Charon och den ser verkligen isig ut. Kan vi inte landa och titta om det finns något liv ?säger Nicklas Jo det kan vi väl säger Armstark och gör vår farkost redo för landning.

Klart för landning.Vi kan väl ringa ner till jorden och berätta att vi
landar? Det är natt på jorden nu säger Armstark. Oj då`, men varför är det det? Nu berättar Armstark om hur Dag blir till natt och om tiden. Om hur jorden snurrar och hur Sverige rör sig bort från solen och det blir mörkt. Han berättar också om varför det är ljusare på natten då det är molnigt. Det beror på att molnen speglar sig i jordytan och lyser upp himlen något , då blir det ljusare. När det är stjärnklart så blir det mörkare. Stjärnorna befinner sig för långt borta för att kunna lysa upp natten.Han berättar om Albert Einstein

en tänkande farbror som kom på att om inte tiden fanns så skulle allt ske samtidigt.Einstein kom också på att vi aldrig står stilla
eftersom jorden snurrar. Klurigt värre............Nu landar vi på Charon.Vi måste använda ficklampor när vi kliver iland för det är alldeles svart. Det är för att Charon befinner sig så långt bort från solen förklarar Armstark. Det är isigt och kallt och mörkt. Nej hu va läskigt säger alla barnen . Här skulle jag inte vilja bo. Vi åker härifrån på en gång jag är faktisk lite rädd säger Fritjof. Vill alla åka härifrån frågar Armstark. Jaaaaaaaaaaaaaaaa  skriker nu alla för full hals. Vi hoppar på raketen och försöker starta den men den startar inte. Nu blir vi nervösa. Vad ska vi göra. Det verkar som  om motoren är för varm säger Armstark. Vi får sova här i natt och se om   motoren svalnar till i morgon. Av ficklampors sken ser vi nu att skära ut
iskuber och bygger oss en igloo Vi kryper in i igloon och tänder med virke  och papper som vi haft med oss från jorden en brasa . Vi packar upp lite mat och äter i värmen. Det är då vi hör ett konstigt ljud. Det låter som om någon försöker att starta vår raket? Hjälp , vi är inte ensamma här. Armstark och Agneta och Rosita går ut ur igloon för att titta vad det kan vara. Inne i vår raket sitter en liten vit figur och trycker på olika knappar i raketen. En utomjording..............Vi blir rädda och börjar springa mot igloon, men figuren kommer efter oss och vinkar och viftar. Han visar med händerna att vi skall komma med honom. Törs vi? Ja, det måste vi det kanske är vår enda räddning härifrån. Han visar oss bort mot en jätteigloo. Vi lyser med våra lampor och följer den lille mannen. Vi följer honom in , och ser till vår förvåning en massa Farkoster , det är rymdraketer, satteliter,flygande tefat, och andra lustiga farkoster. Det är en verkstad ser det ut som. Den lille mannen pekar åt det håll som vår raket står och så pekar han på verktyg och sedan nickar han. Jaha säger Armstark han vill laga vår raket? Vi nickar tillbaka och nu tar han verktygen med sig och   småspringer mot vår raket. Vi springer efter och in i vår igloo och berättar
för alla vad vi sett Alla barnen springer nu mot raketen för att titta. Den
lille mannen meckar och skruvar och alla barn står bara och stirrar. Han
trycker nu på startknappen och wroooom den startar. Vi bestämmer oss för att resa härifrån på en gång så vi packar ihop våra saker och trycker in oss i raketen. Den lille mannen står kvar och lyser vit i det svarta mörkret.

Han vinkar, vi vinkar tillbaka. Vi susar nu fram genom
rymdens oändlighet och barnen somnar i raketen. Färden går mot Jupiter
under tiden småpratar vi vuxna om allt vi upplevt hittils.
Snart vaknade barnen och Eleonora undrar om det var likadant på jorden
som på Charon då vi hade istid. Armstark berättar medan vi andra äter
frukost.Om istiden som täckte i stort sätt hela jorden och om hur isen så
smånigom började smälta Han berättar om hur han blev intresserad av
rymden. Det var när han var liten och stod vid havet och tittade ut mot
horisonten som han kände att han ville ta reda på vad som fanns bakom ,
och bakom det, och bakom det . Han berättar också att han försökte åka
till horisonten med sin båt, men han kom aldrig fram. Jaha sa Leonard du
har lyssnat på Vilse i Pannkakan. Ja det gjorde jag faktisk när jag var liten
erkänner Armstark. Kan vi inte lyssna på den säger barnen och vi sätter på
den i vår lilla kasett och nu sprider sig Staffan Westerbergs röst ut i
rymden och världens kant känns ännu kusligare. Vi närmar oss Jupiter ,
säger Armstark . Titta ser ni klotet Det är inte så bra om vi åker för nära

Jupiter är den största planeten i vårt solsystem . Den är större än de andra
planeterna tillsammans.
Jupiter snurrar väldigt snabbt runt den egna axeln, omkring 10 timmar.
berättar Armstark, Det är lika lång tid som från frukost till middag. .
Jupiter tar hela 12 år på sig för att rotera ett varv runt solen.
Man har upptäckt att även Jupiter har en ring.
Ett annat fenomen på Jupiter är den så kallade röda fläcken. Det är en
enorm cyklon i Jupiters atmosfär.
Jupiter har ett magnetfält . Det kraftiga magnetfältet gör att Jupiter
fungerar som en dammsugare som fångar upp de allra flesta av
Solsystemets farliga projektiler. Det är därför som vi inte kan komma för
nära för då kanske vi blir uppsugna av dammsugaren säger Armstark.
Jupiter har flera månar. 16 månar De fyra största heter Io, Europa,
Ganymedes och Callisto. Vi kan landa på någon av månarna istället. Vi tar
Callisto. här kan det ha funnits vulkaner det finns Kratrar kvar som visar
på det, Vi landar tycker alla. Hjälp vad är det skriker Simon, titta han
pekar och viftar Oj en Komet på väg mot oss bäst att vi snabbt ändrar kurs
Armstark gör en snabb gir och kometen susar förbi.Som eldklot med en
lysande svans på miljontals kilometer ser vi kometerna när de närmar sig
solen. Kometkärnan består av fasta partiklar och is. Den är också insvept i
ett moln av gas. Kan det vara Kometen Hale-Bopp ? undrar Armstark
eller är det Halleys Komet ?Förr i tiden tyckte människorna att det inte var
någon ordning och reda på kometerna. De var inte som solen, månen,
planeterna och stjärnorna, som uppförde sig ordentligt och alltid kom
tillbaka på bestämda tider. Kometerna visste man aldrig när de skulle
dyka upp. Edmund Halley var den första människa som förstod att det är
samma komet kommer tillbaka om och om igen.Den vi fotade var Halley
kometen.

Vi är så starkt tagna av den ljuskraft och den upplevelse Halley har haft på
oss att vi knappast märker att vi är på väg att landa på Callisto.
Den lyser som en stark stjärna...När vi nu kommer närmare ser vi Jupiter
som en röd gul lysande boll på himmlavalvet. Vi styr mot Callisto. Vi ser
Callisto , en stor måne, Titta vad vackert utropar vi alla , gör klart för
landning.

Vi ska landa på Callisto Oj oj vet ni vad ?säger Armstark att det är av de
dessa galileiska månar som man undersöker som mest nu ..om det kan
tänkas finnas liv där eller om det levt något där . Då kommer vi att hitta
utomjordingar säger Leonard.

Ja kanke säger Armstark. Varför heter dom galileiska månarna undrar Agneta? Det var en klok man som hette Galilei som upptäckte månarna berättar Armstark. Vänta jag tror att jag har en bild av honom, här, han var den förste som tittade på stjärnhimmlen i en stjärnkikare.

Vi ser något som cirkulerar nära callisto precis då vi ska landa. Vad är det? undrar vi alla. Alla utom Armstark för han vet så klart. Det är en sattelit. Kan vi inte docka oss med satteliten och prata med austronaten undrar Evelina? Den har ingen astrounat ombord, det är en obemannad sattelit säger Armstark..Obebannad, eller bemanaddad,vad betyder det nu egentligen? undrar Leonard. Det betyder att det är en sattelit som tar kort på planeten och alllt styrs från jorden utan att några människor är med. Jaha säger Leonard då förtår jag. Vi gör nu en mjuklandning på Callisto.
Vi ser de tre andra största månarna runt jupiter. Dom lyser som stora vackra bollar i rymden. Det är stenit och fullt med kratrar. Vi tar vår rymdbil och åker på upptäcksfärd.Leonard kör rymdbilen . Vi guppar fram över en ödslig terräng. Vi stannar bilen och går ut och tittar oss omkring. Sebastan får syn på en jättekrater, alla springer dit. Vi står vid kanten och Armstark säger att det förmodligen är en Asteroid eller en komet som slagit ner och landat där, och gjort de stora kratrarna. Vi beslutar oss för att åka tillbaka mot raketen. Vi sätter oss ner och äter lite mat. Agneta fick en idee . Skall vi prova om det kan växa något ? Jag har med mig gula ärtor. Dom brukar grodda sig snabbt... Ska vi plantera ärtorna och sedan vänta några dagar , så ser vi om det kan växa något här? Ja det gör vi säger alla. Vi slår upp vårt tält, och nu är det dax för sömn. Innan vi somnar får Armstark som vanligt berätta några av de grekiska mytrna kring sjärnbilder. Ikväll tänkte jag berätta om Kräftan och Lejonets historia och om hur dom hamnade på himmlavalvet säger Armstark. Ja det är så spännande säger alla barnen, utom de allra minsta som redan somnat i sina sovsäckar.Kräftan och Lejonet (Herakles-Hercules)

Historien om Kräftan hör ihop med historien om Herakles. Herakles var en gud och sagohjälte som redan i vaggan visade sina krafter genom att döda två ormar, som Hera hade sänt för att döda honom.

När Herakles skulle utföra ett av sina tolv stordåd, nämligen att döda Hydran, ( en månghövdad giftorm vars huvuden växte ut allteftersom man högg av dem), skickade Hera en kräfta för att försvåra Herakles uppgift. Detta lyckades inte eftersom Herakles helt enkelt trampade ihjäl kräftan. Herakles krossade efter en lång strid Hydrans huvuden, och lyckades med sitt stordåd. Trots att kräftan inte hindrade Herakles i hans uppgift placerades den på himlen av Hera.

Historien om Lejonet hänger också ihop med Herakles stordåd, . Lejonet var ett odjur som terroriserade trakten .
Herakles kramade ihjäl lejonet med bara händerna och flådde det med hjälp av dess egna klor, eftersom inga vanliga vapen eller verktyg kunde genomtränga skinnet. Detta skinn blev sedan Herakles favoritdräkt och till stor hjälp under hans stordåd. Vid sin död tog han med sig skinnet till Olympen, gudarnas boning. Han mottogs där med glädje och där förvandlades senare skinnet till stjärnbilden Lejonet.

Nu somnade tillslut allesammans av Armstarks berättelser. Nästa morgon kontrollerade vi om ärtorna hade grott. Det hade dom inte. Alltså inget liv.....................

Då var det dax för oss att bege oss av ut i rymden. Vårt nästa mål blir en sväng förbi Mercurius den näst minsta planeten och den som ligger närmast solen. Men innan vi far är det är dax för en lite längre tur med rymdbilen. Va!......... Rymdbilen är borta....... Vi följer spåren av bilen en liten bit, men tillslut så tar spåren helt slut. Detta var underligt säger Armstark. Nej, det bästa vi kan göra nu är att fort ta oss här ifrån. Vi kan inte gå för långt bort från raketen för då kanske den också försvinner. Vi beger oss härifrån snabbt beslutar Armstark. Alla är eniga. Vi hoppar upp i raketen. Vi äker lyder kommandot.....................WROOOOOOOOm. Vi startar och lämnar Callisto med viss rädsla och nyfikenhet. Vår resa går mor Mercurius, Mars, och senare skall vi landa på Månen. Vi kan inte åka så nära för på Mercurius kan hettan bli 500 grader varmt, och då brinner vi upp. Vi åker bara tillräckligt nära så vi kan se planeten. Ok, vi styr mot mercurius.

Ju närmare vi kommer desto starkare blir ljuset från solen. Vi får sätta på oss solglasögon för att inte bli bländade. Nu ser vi Mercurius. En liten planet som lyses upp av solen. Oh, vad vackert det är. Vi kretsar några varv runt och fotar på så nära avstånd som det går, sedan blir hettan för stark så vi får lov att lämna området innan raketen brinner upp. Precis när vi gör en tvär gir bort från Mercurius får vi se något. Vad är det där?.... ropar alla barnen. Ja titta, säger Armstark. Meteorer titta, det är vad vi kallar stjärnfall. Det ser ut som svaga ljussträck på himlen. De meteorer som lyckas ta sig genom hela atmosfären ner till jordytan gör väldigt stora kratrar.

Vi styr kosan mot Mars som är den fjärde planeten från solen. Nu lär Armstark ut en ramsa till oss alla så vi lättare skall komma ihåg planeterna. Mor vattnar jorden medan jag sätter ut nya plantor. Så lyder ramsan och då kommer man lättare ihåg hur dom ligger från solen räknat. Alltså, Mercurius, Venus, Jorden. Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus och Pluto.

Mars kallas den röda planeten, säger Armstark. Finns det marsmänniskor där undrar barnen?

Vi får se, säger Armstark. Nu skall vi landa på Mars. Håll i er. Klart för landninVi landar fint och mjukt i den röda sandblandade marken. Järn , säger Armstark. Vi ska leta efter liv. Vi ska leta efter den avbild av ett människoannsikte som satteliter fotat och skickat vidare till jorden. En del tror att det bara är en blåst av sanden som gjort att det liknar ett ansikte, andra tror att det funnits liv på Mars under en tid då Atmosfären varit tjockare. Ja Jaa vad vet vi? Vi får se. Hoppas på att vi får se ansiktet säger Sebastian.

Ansiktet är det första vi ser när vi landar Armstark hade räknat ut allt väldigt bra. Vi kliver ut ur raketen och går fram emot avbilden

Vi står förundrede och tittar -Ja nu blir jag fundersam säger Armstark och tittat ingående på avbilden. Mars är den fjärde av planeterna i solsystemet från solen räknat. Utforskad med hjälp av rymdsonder. Hälften av ytan täcks av slocknande vulkaner, djupa sprickor och laviner. Resten av ytan har rikligt med kratrar Landskapet är stenigt och ödsligt. Markens röda färg beror på järnföreningar. Temperaturen kan bli 0 grader mitt på dagen, på natten kan den sjunka till -100 grader. Mars har två små månar som heter Phobos och Deimos berättaar Armstark. Men titta där framme utbrister någon av barnen Oh det måste vara Pathfinder säger Armstark. Vad är det? Det är en sond som tar bilder och skickar till jorden.Vi vandrar alla tillsammans en bit framåi mot något som liknar en bil.

Vi går fram och inspekterar sonden Nu blir vi fotade och syns på bild nere på jorden säger Armstark. Vi vinkar och viftar. Nu beger vi oss vidare , säger Armstark vi har många platser kvar att titta på innan vår rymdfärd är över. Vi övernattar inte här på mars för det blir så väldigt kallt, och veden är slut, så vi får hoppa in i raketen och bege oss ut på nya äventyr. Sagt och gjort. Vi startar och styr kosan mot Orions sjärnbild. Vi skall landa på Månen på vår färd tillbaka mot jorden.

När vi närmar oss orions stjärnbild så ser vi som ett stort lysande gasmoln. Vad är det ? Det är en Nebulosa säger Armstark. Det betyder ungefär "dimma", och används som namn på stora gasmoln ute i rymden som det lyser om. En nebulosa kan vara ett moln som håller på att dra ihop sig och bli en stjärna, eller en stjärna som exploderat som en supernova, och spritt ut sin gas i rymden. Det finns många vackra nebulosor som man kan få se. Den här kallas Hästhuvudsnebulosan och finns faktisk i Orions stjärnbild. När vi susar förbi Orion berättar Armstark ur den grekiska mytoligin historien om orion.

Orion fick en gång i tiden för sig idén att utrota alla djuren. Djuren blev rädda och björnen Callisto som då levde på jorden, gick tillsammans med haren Lepus och frågade moder jord, Gaia, vad de skulle göra. Gaia sa att de skulle bege sig till Hades och hämta upp skorpionen, det farligaste djuret, så skulle det hjälpa dem.

Björnen och haren begav sig till Hades och hittade skorpionen som lovade att hjälpa dem. När de kom upp till jorden igen, låg Orion och sov. Skorpionen kilade fram till honom för att sticka honom, men då trampade Callisto på en gren så att Orion vaknade. Orion grep efter sin klubba och skulle precis krossa Callistos skalle med den, när han kände ett sting i hälen. Skorpionen hade dödat Orion och därmed räddat alla djuren. Artemis kom då ner till jorden och eftersom hon hade förälskat sig i Orion, återupplivade hon honom på himlavalvet. När hon hörde Orions hundar gnälla, placerade hon även dem på himlavalvet i närheten av Orion.

Efter den historien är vi alla sugna på mat. Felicia och Eleonora hade med sig lasagne som dom bjöd på . Emma hade suttit lite för sig själv och ritat av vad hon sett, och nu ville hon skicka bilden till jorden så alla kunde få se vad vackert det är härute. Men hur ska vi skicka brevet ?undrar Armstark. ?Vi slänger ut det i rymden så kommer det säkert att landa på jorden. Armstark försökte att förklara att det inte skulle fungera, men Emma stod på sig. Den vackra bilden virvlar ut i rymden.

Vi skall även passera Neptunus innan vi tar en närmare titt på Pluto. Vi fortsätter vår färd mot Neptunus som enligt Armstark fyller 150 år.

Men nu har vi hört historien om Orion, och vi har tittat på Neptunus, nu styr vi mot Pluto. Ja där kan vi väl landa . Vi får se om fantasipulvret räcker säger Armstark. Vi åker mot den nionde och sista kända planeten i solsystemet. Den är också den allra minsta säger Armstark. Ja ni kommer väl ihåg när vi var på Charon, då såg vi ju Pluto . Javisst säger Ellen. Vi använder vår tid i raketen till att spela ordmemory, osynligt memory och helt plötsligt under vår färd får vi höra något som bankar och vill in . Vi öppnar och in kommer en grön lustig utomjording. Han frågar och undrar vilka vi är och vart vi är på väg. Vi berättar och han är faktiskt väldigt trevlig, fast han förstår inte så mycket när Emma berättar om hur stjärnbilden Lilla och Stora björn hamnat på himmlavalvet. Han har hört talas om Callisto och Arcas men vad ordet kär betyder det har han ingen aning om. Den gröna mannen äter mat med oss och köttgryta det var mums för utomjordingar. Den gröne mannen berättar att han kommer från Pluto och att det var bra att vi skulle dit annars hade han fått lufttrampa hela vägen tillbaka och det hade blivit väldigt jobbigt. Nu skall vi sova till nästa morgon och som vanligt vill barnen höra någon läskigt spännande historia från mytologin. Armstark berättar om hur Pluto fick sitt namn.

En dag var Persefone ute och promenerade på ängarna, och plötsligt öppnade sig ett stort hål i marken. Ut ur avgrunden kom en lång mörk man, med krona, dragen av två svarta hästar. Mannen ryckte till sig Persefone och försvann med henne ned till underjorden.
När inte Persefone återvände blev Demeter helt förtvivlad. Dag och natt sökte Demeter efter hennes dotter, men ingen kunde hitta henne. Demeter slutade att se till det som växte och grodde. Träd och växter dog och det blev hungersnöd i hela världen.
Tillsist berättade Helios, solens gud som ser allt, för gudinnan att Persefone hade blivit bortrövad av Hades, underjordens gud.
Demeter blev något gladare när hon nu visste vart hennes dotter var, men aldrig skulle det kunna växa någonting på jorden så länge Persefone inte var med sin mor.
Till sist ingrep Zeus, för inte ens gudarna hade någon mat. Han skickade sin son Hermes ned till Hades och krävde att Persefone skulle frisläppas. Men innan hon fick följa med Hermes tillbaka såg Hades i hemlighet till att Persefone hade ätit ett granatäpple nere i underjorden.
Demeter och Persefone återsåg varandra och jorden började genast att blomma. Men lyckan varade inte länge, för Hades krävde snart att Persefone skulle komma tillbaka till honom som hans fru. För den som har ätit något i underjorden är skyldig Hades trohet och lydnad.
Zeus bestämde då att Persefone skulle stanna hos sin mor nio månader varje år, men under de tre andra skulle hon återvända till Hades och härska som underjordens drottning.
Varje år när Persefone bodde nere med Hades levde Demeter i sorg. Blommorna vissnade, träden tappade sina löv och marken blev kall. Men när Persefone kom tillbaka upp till jorden blev det vår igen och blommorna slog ut. När allt hade mognat färdigt lämnade Persefone jorden och tillbringade vintern i underjorden.
På så sätt kom årstiderna till. Och eftersom Pluto befinner sig så långt från solen så är det en väldigt kall och ogästvänlig planet så uppkallades planeten pluto efter Pluton dödsrikets gud han kallades även Hades. Nu sover ingen mer än babyfolket. Alla andra tittat ut i rymden med drömmande blickar. Vilka spännande sagor. Det är kusligt tyst i raketen. Till och med den gröne mannen verkar tagen av berättelsen.Vi sov inget den natten Vi landade på Pluto tidigt på morgonen. Klart för landning........

Vi somnar den här kvällen mätta och varma med ett svart hål på näthinnan. Imorgon ska vi vidare med vårt rymdskepp ut i rymden den oändliga. Vi skall åka förbi Saturnus som har 18 månar, sedan skall vi titta på sjärnor och sedan har Armstark sagt att vi skall åka så nära den största himlakroppen som finns ,nämligen solen. Det blir en spännande dag i morgon Vi säger god natt och vi somnar alla bums.  Vi vaknar nästa morgon och vi har sovit så gott. Vi får grönsakskfrukost med allt möjligt gott. Vi skall åka idag, och den gröne mannen hjälper oss med allt vi måste göra. Packa ordna med raketen och allt annat.Dax vi hoppar upp och en liten grön tår kommer från mannens öga. Han är lessen att vi åker, men vi har förklarat att vi vill vara tillbaka på jorden till Lucia. Hej då.............. Wroooom vi ger oss av ut i rymden. i vår raket. Rakt mot solen far vi som
Armstark lovat Armstark har skickat mail till jorden att alla ska titta i sina teloskop och vi lovar att vinka vart än vi befinner oss..Vi far förbi Saturnus

När vi nu susar förbi Saturnus berättar Armstark att det är den näst största planeten och att den upptäcktes av Galilei, planeten har 18 månar nu har man visst hittat fler och man tror att det finns så många som 22. Den största heter Titan och är den största månen i vårt solsystem. Titan har Atmosfär vilket gör att det finns förutsättningar för liv. Ringarna runt Saturnus kan
vi se alldeles klart när vi åker förbi. Armstark säger att man i teleskop kan se ringarna från jorden. Saturnus är vacker konstaterar vi alla. Nu förbi Uranus den nionde planeten i solsystemet Blå och vacker lyser den mot oss Uranus har 8 månar säger Armstark

.
Vi har inte tid att landa för vi måste ju hinna med hela vår resa före lucia. Vi åker vidare och vi susar förbi planeter och sjärnor, på vår väg mot solen. Vi åker närmare och närmare. Nu har vi nått ända fram till Venus.


När vi passerar Venus berättar Armstark att Venus är väldigt lik vår jord i storlek och att den har kallats jordens systerplanet. Den kallas även morgon eller aftonsjärnan Det tredje mest lysande fenomenet på himlen efter solen och månen som vi kan se från jorden.Venus har förmodligen haft vatten men eftersom planeten ligger så nära solen så har vattnet torkat bort. Det finns vulkaner på Venus och landskapet täcks av lava ,
Det finns aktiva vulkaner på Venus säger Armstark. Vi får nöja oss med att titta på planeten på avstånd. Det är alldeles för varm att komma för nära Det samma gäller solen Ta på er era glasögon nu för vi ska titta lite närmare på vår sol.Vi sätter på oss våra specialglasögon och  nu kan vi se solen Den är faktiskt mer röd än gul på nära håll denna stjärna i mitten av Vintergatan. Se så den lyser

Endast en liten stund kan vi cirkulera innan hettan blir för stark. Solen har funnits i miljarder av år och kommer att finnas lika länge till säger Armstark. Om inte solen fanns så skulle vi inte kunna leva på jorden Då skulle vår planet vara iskall. Det är tur att vi har vår sol konstaterar vi alla.
Vi sjunger i raketen för full hals Snälla sol vill du lysa, så vi alla slippa frysa.........

Vi hinner nog ta en liten sväng till en x-tra trevlig sjärna säger Armstark.Vi måste besöka Polstjärnan. ja det gör vi, säger vi andra. I vilken Stjärbild ligger Polsjärnan då? undrar Leonard.  Polstjärnan ligger i Lilla björns stjärbild och kallas också för nordstjärnan. Det är den stjärna som står alldeles stilla rätt över polen i norr. Sedan   lång tid tillbaka i vår tid har sjömän använt denna sjärna för att hitta riktningen mot norr.Det var innan man hade kompass och sjökort och sånt säger Armstark. Vi åker en sväng tillbaka till lilla björn ocg nu ser vi polsjärnan. Alla stjärnor är lysande gasklot, men vi kan inte fatta att dom är så många. det är miljarder och åter miljarder lysande gasklot som vi susar förbi. Vad allt är konstigt egentligen, säger Emma Nu vet jag var stjärnan är. I sången undrar vi ju var hon är Hon är här och hur många som helst.

Vi somnar denna kväll till historier som Armstark berättar om skepp som förliste bara för att det var molnigt så inte polstjärnan syntes Spännande värre. Nästa morgonen vaknar vi av att Armstark säger att vi åker mot Månen Ni har väl inte glömt att vi skall landa på månen innan vi återvänder mot jorden.Jippi månlandning Vad spännande.vi åker en bra stund genom den vackra rymden innan Armstark ber oss att titta ut Se nu ser ni jorden och månen . Gör er klara för landning. fäst fast säkerhetsbältena nu ser vi månytan

Vi landar tryggt på ett ställe mellan några kratrar. Bästa platsen säger Armstark Vi kliver ur vår raket och vi har på oss våra rymddräkter. Vi väger nästan ingenting på månen. Vi stutsar fram.Nu ska vi se om vi kan se fotspår efter Niel Armstrong, som var den första människan som landade på månen. Ja minsann se häråt.... ser ni spåren. Spåren finns kvar därför att det blåser aldrig på månen eftersom månen inte haar någon atmosfär, säger Armstark. Men månen är ju inte gul? säger barnen. Armstark förklarar att de vi ser av månen när den lyser gul är det ljus som reflekteras från jorden och från solen. Vad betyder Yta egentligen undrar ett av barnen. Ja jag vet säger Armstark, här pratar jag om jordyta månyta osv, det är det som är längst upp på allting. Tex på ett bord bodsyta eller havet, det blir havsyta, förstår ni då?Ja nu förstår barnen. Vi hoppas att vi får se några mångubbar,som bor här, säger Kalle.Vi tar fram våra kameror och vi tar massor av kort. Titta vilka stenar, vi tar med oss månstenar tillbaka till jorden Sagt och gjort vi plockar fickorna fulla av månstenar.Vi kan inte röra oss så snabbt och det är väldigt tröttsamt. Vi tar oss bara några hundra meter från farkosten och ändå har det tagit en hel dag. Trötta återvänder vi till vår raket och Armstark berättar efter middagen en berättelse om Pojken och månen. Det var en historia om en pojke som gick ut för att fånga månen i en burk. Jättetrötta somnade vi alla i den nu tysta raketen. Vi skall bege oss mot jorden redan nästa dag. Nästa morgon då vi vaknar vill alla ut och stutsa en sisa gång. Vi tar på oss rymddräkterna och nu tar vi med oss några vassa pinnar, vi ska nämligen skriva våra namn i marken. Vi ristar skriver och gör en avbild av en människa Ifall man vet aldrig..... När vi är klara stiger vi på raketen och Armstark räknar ner9876543210 Vi dundrar iväg. Vi är nu en bra bit upp och vi kan se jorden Vi kan med kikare se Kinesiska muren. Fantastisk syn. Nu undrar Eleonora om det finns Årstider på månen men det finns det inte säger Armstark.Kommer ni ihåg berättelsen om Persefone och om hur årstiderna kom till enligt den grekiska mytologin. Ja men berätta igen säger barnen och Armstark gör som barnen vill och raketen skall nu ta oss tillbaka till jorden Vi susar ner mot jorden.

Vad var det? Jag tyckte precis att det såg ut som en Ängel.Tror du att det var en ängel frågar Evelina ?Armstark småleer. Om dom inte funnits hur har man kunnat avbilda dom annars undrar Evelina Ja det kan man ju undra säger Armstark och för första gången har han inget svar att ge. Vi tittar ut och visst är det en ängel som flyger före oss, precis som om hon visade vägen. Hon har en stav i handen och från staven gnistrar det av stjärnor. Antingen är det bara en dröm bara för att vi är så trötta eller är det på riktigt? Vi följer ängeln och precis då Armstark ropar klart för landning på jorden försvinner ängeln ur vår åsyn 19876543210

Vi landar på Förskolans gård, och där står alla mammor och pappor och väntar fast det är jättemörkt ute. Vi kliver ur raketen och ett stort pusskalas utbryter. Alla berättar i munnen på varandra om allt vi varit med om. Titta säger Armstark och pekar upp i rymden En stjära faller, passa nu på att i denna Önskestjärna önska er något, men kom ihåg att inte önska högt. Jag vet i alla fall vad jag önskar mig mest av allt, att allt detta vackra skall bestå och att vi skall vara rädda om vår planet Tellus i rymden

SAGAN OCH RESAN SLUT

Nu lite bilder från arbetet.

      Tillbaka till temasidan