 Tema
folktro sägner.
A= Andar Är egentligen änglar. Vi valde att arbeta på samlingarna med berättelsen om: "Ängeln Lucifer", som genom sitt högmod blev störtad ned i avgrunden. Lucifer hade fått i uppdrag att härska över alla andarna i värdens himmel. Lucifer tillhörde en speciell stam av änglar som var skapade av ökenvindens eld. Den här stammen som Lucifer tillhörde kallades "Djinnerna". Så skapade Gud jorden och de första som placerades att bo där var några varelser som kallades för: "Djinnerna". Nu var det så att dom bråkade och slogs så mycket så Herren skickade Lucifer med sin änglahär att ordna upp. Lucifer fördrev Djinnerna till bergen där ingen kunne överleva. Lucifer tyckte nu att han gjort ett storverk och blev väldigt skrytig. Han tyckte att han var förmer än de andra änglarna. Nu skapade gud: Adam - av lera. Han befallde alla änglar att hylla honom. Lucifer vägrade då han tyckte att Adam bara var gjord av lera och han själv av eld. Herren blev ond och fråntog Lucifer allt hans goda och förvisade honom till avgrunden. Vi spelade upp detta för barnen på samlingen. Och det var knäpptyst. Många av de gamla historierna om grekisk-nordisk mytologi är väldigt spännande och bör, tycker vi, få finnas med i detta tema. I arbetsgrupperna jobbade vi med att göra Andar, alltså Änglar. I lera, fönsterbilder, mobiler b la. Vi fångade också andar i flaskor. Skölj en flaska inuti och utanpå i kallt vatten. Placera en femtioöring över öppningen. Värm flaskan med dina händer . Fick du någon ande? Emma fångade andar en hel dag. Hon utbrister: "- Tyst allihopa, jag har fångat mormor". Hon pratar till mormor och...hopp!, där hoppade femtioöringen bort. Va? "- Hon flög iväg säger Emma", och fortsätter sitt fångande. B = Bortbytingar/Bäckahästar
Bilden är gjord av: John Bauer Vi valde att arbeta med sagan om: "Bortbytingen" av Selma Lagerlöf. Läs hela sagan här: http://www.autotext.com/selma/troll/troll2.html Vi illustrerade sagan med dockor som vi gjort. En spännande historia från tidigt 1900-tal. På Mårbacka gård i Värmland satt Selma som barn och härde på berättelser om troll och annat oknytt. Många av hennes berättelser är sådant hon hört sig berättas när hon var liten. Vi arbetade sedan utifrån berättelsen med trolldeg. Gjorde bortbytingar i mängder.
BÄCKAHÄSTEN " - Tänk om jag haft en sån häst?", sa en av pojkarna. Ja, det hade de önskat sig detsamma allesammans. " - Jag ska försöka rida", sa en av pojkarna och han hoppade upp på hästens rygg. " - Jag med", sa nästa och hoppade upp. Dom var sammanlagt åtta pojkar och för varje pojke som satte sig på hästen, växte hästen på längden så alla fick plats. När den sista pojken satt sig så skenade hästen i väg i den våldsammaste ritt ner mot vattnet. En av pojkarna utbrister: " - Kors i allsindar", och därmed kastades pojkarna av hästen och hästen springer ut i vattnet. Vi berättade en del sådana här sägner och illustrerade dem. Vi arbetade sedan med vattenfärger och målade Bäckahästar. En annan historia om Bäckahästen är: " När månen går med långa ben". Musikgruppen: "Markatta" berättar och sjunger en helt otroligt bra, och väldigt spännande historia. C = Cykloperna
Ur den grekiska mytologin. Om guden Kronos som var Tinens gud och gift med Rea. Med henne fick han många barn, men eftersom han trodde att han skulle bli fråntagen makten av sina barn så valde han att äta upp barnen. Det sista barnet Zeus kunde dock Rea rädda till ett ställe som hette Kreta. Hon lurade Kronos genom att linda in en sten i tyg, så Kronos trodde att han svalde barnet. Hon uppmanade de andra gudarna på Kreta att ge honom getmjölk att dricka och honung från binen. Zeus växte och fick till slut höra historien om hur hans far ätit upp hans syskon. Nu ville han störta sin far från tronen som: Tidens Gud. Han visst att han inte skulle klara det själv så han tillkallade: "Giganterna", "Titanerna" och "Cykloperna"för att hjälpa honom. Cykloperna var några varelser med ett öga i pannan, och som hade svärd ur vilka det kom blixtrar. Med Cyklopernas hjälp skulle han störta sin far. Cykloperna var sådana varelser att dom ställde upp när dom upplevde att något verkligen var fel. Orättvisor t ex. Zeus lyckades tillsammans med cykloperna störta sin fader. Innan Zeus hade gjort det hade Kronos klagat över att han var så törstig. Rea gav honom förgiftat vatten, och för varje skål han drack, ju svagare blev han. Giftet gjorde också till att han kräktes upp alla de barnen han ätit, och Zeus återförenades med sina syskon. .Det var Poseidon som fick uppdraget att bli havets gud. Det var Hera som senare gifte sig med sin bror. .Det var Hestia och Demeter. Den sistnämda: Fruktbarhetens gudinna. Så var det till slut Hades som blev underjordens häskare samt Zeus som blev den störste av gudar. Vi tillverkade och samtidigt fantiserade vi så klart: "Hur såg dom ut dessa Cykloper?" Vi målade och ritade utifrån våra tankar.
D = Drakar/Dvärgar
Hur det slutar? Läs boken! Med drake och dvärgar spelade vi upp denna rysligt spännande historia för barnen. I våra arbetsgrupper blev det nu drakar vi arbetade med. Det bör- jade med att när berättelsen var slut satt barn i alla hörn och gjorde pappersdrakar som dom sedan skulle ut och flyga med. I ca en vecka har dom så gott som bott runt fönsterfärgerna och målat drakar som fönsterfigurer. En del ormar har det blivit också. Vi gjorde också drakar i tjock kartong.
Dvärgar Sexårsgruppen får höra Tolkiens Bilbo. Dvärgarna var i fornnordisk mytologi små människoliknande varelser, som bodde under jorden eller i berg och stenar. De var väldigt kloka och trollkunniga. På sätt och vis är dvärgarna besläktade med de gamla gårdstomtarna. Dom var duktiga hantverkare. Bra att lyssna till för de större barnen är: "Luftslottet" av musikteatergruppen Markatta. Urbra berättelse, fängslande sånger.
E = Enhörningar
Historien vi berättade i teaterform med dockor för barnen var om, när Noak skulle åka iväg med sin ark: När Gud bad Noak bygga en ark, sa han:
”-
samla din familj och din släkt och alla sorters djur, en av varje kön,
och ta med dem på din resa..”.
Noak gjorde som Gud sa och samlade
alla djuren på sin ark. Det finns många sägner om vad som sedan hände med enhörningshornet. En säger att en narval hittade det I arbetsgrupperna gjorde vi enhörningar av toarullar, gipsbindor och piprensare.
F = Fe Fan (Hin den onde) Bild hämtad från: http://www.arti.es/Disneymania/beldoei.htm)
Älvor och Feer påminner en del om varandra i utseende i alla fall. Det vi fokuserade historien kring var främst Feerna. .När vi gjorde historien med alla våra dockor så sa vi aldrig Törnrosa, utan vi kallade henne för en prinsessa. I slutet av berättelsen säger några barn: " - Aha , nu vet jag vem det är..."
I
arbetsgrupperna arbetade vi med gipsgjutning av feer och fönsterfigurer
av feer. Vi målade feer b la, och i
femårsgruppen gjorde vi pärlfeer.
Ja, dessa historier från olika delar av vårt land skiljer sig ofta åt beroende på vilket landskap dom kommer ifrån. G = Gastar/Gengångare
Vi berättade två historier från småland. Gast, gengångare är själar som ej fått ro. Det kan t ex vara "Mylingar" som var barn till ungmöer. Dessa ungmöer var tvungna att dölja att dom väntade barn och sedan var dom tvungna att döda dessa barn - odöpta. Dessa barn kom sedan tillbaka i form av "Mylingar". Namnet "Myling" kommer av att många av dessa barn blev begravda på myrar. Det kunde enligt folktron hjälpa att man gav Mylingen ett namn när den klagande visade sig. Då fick den ro. Men ofta ville dessa mylingar straffa sina mödrar. En historia berättas om en mor som hade stoppat barnet i en hink och satt träpinnar vid hantagen så inte Mylingen kunde komma ut. En förbipasserande hör Mylingen när han säger: "Ta bort pinn, Ta bort pinn". Om man hjälpte en myling så hade man det väl förspänt resten av livet. Den förbipasserande tog bort pinnarna, och ut flög Mylingen för att rannsaka sin mor. Ja, det var en av de från mun till mun berättade sägnerna. Vi berättade två liknande historier. De barnen sedan gjorde var att dom lekte Mylingar. Vi ville också att dom skulle fundera över hur dessa Mylingar såg ut? H = Huldran/Häxan
Huldran råder över skogens alla djur, och den jägare som höll sig väl med henne kunde få god jaktlycka. Om man kommer på kant med Huldran kan man glömma allt vad och jaktlycka heter. Vissa djur klarar sig alltid. Bland annat huldrans privata ridälg. För att skydda sig mot Huldran gäller artighet. Eld kan också vara ett sätt.
Vi arbetade på samlingen med utgångspunkt från boken: "Tomtens underbara gåva" av Lars Carlsson. Edgar och Eleonora gick igenom tidsspegeln och hamnade på en Smålänsk byväg. En gammal gumma satt på mjölkbryggan, och då fick Elonora och Edgar veta en del om skogens faror. En berättelse om hur två barn får en gåva vid födseln av hustomten. Dom får en flöjt och en fiol. Barnen spelar så underbara toner på instrumenten så att till och med de farliga djuren dansar. Huldran försöker att lura av barnen instrumenten. Hon lyckas få tag i fiolen och den vaktas i Huldrans grotta av hennes vakt Hustomten hjälper nu barnen. Genom att han tar hjälp av sina kusiner: Skogstomtarna. Nu startar en jakt för att få tillbaka fiolen för annars kommer de onda tankarna att överta på jorden. Småtomtarna lyckas och när barnen spelar på sina instrument så störtar Huldran ner i avgrunden. Det goda - Det onda. Med teaterdockor och lite rekvisita spelade vi upp denna historia för barnen. Vi läste också boken samma dag vilket var barnens önskemål. Efter denna dag i Huldrans tecken gick fler av barnen ut, och de vi hör i hallen är: "- Du får vara hustomten, så är jag den som vaktar fiolen, Ja, och du är Huldran..." o.s.v. Leken pågick i flera dagar, både inne och ute i olika åldersgrupper. I
arbetsgrupperna jobbade vi med olika Huldror. Några valde att göra
en egen Huldra av: Toarullar, gips, tyg, färg och klister. Det skulle bli en
vacker flicka tyckte en del, medan en del av barnen ville tydliggöra hålet
i ryggen. En del samarbetade och gjorde en stor gemensam Huldra. 'Åt Gösthultskanten i
Gunnerudsskogen, Hon är älskogsaktig och
manfolksgalen, Hon var grannlåtsklädd som en påskdagspräst, Hon var ungtallsmidig och enstamvig, Och hon råbocksprang, gjorde
lokattbukter Och Vickbomspojken från Niklasdalen
Häxor
En häxa är en kvinna med övernaturliga krafter. Hon kunde också kallas: "Trollkäring" eller "Trollpacka". Häxan kunde utföra magiska handlingar med t. e.x örter. Hon kunde också med sina magiska krafter och sina örter bota sjukdomar. Förr trodde man att häxornas ondska kom från djävulen. Häxor reste till Blåkulla och tillbad Djävulen. En kvarleva av tron på häxor är våra Påskkäringar. http://www.tjorn.se/cul/sagor/ha1.htm Oj, vad många spännande Häxhistorier från: "Tjörn". Vi berättade en del av dem för våra barn såklart med häxdockor.Vi berättade på samma sätt som tidigare med olika dockor. Med Eleonora och Edgar som dom vetgiriga. I arbetsgrupperna gjordes massor av fönstermålningar.
I = Indianlegender/Myter
Barnen fick höra legenden om hur en vit man med hjälp av en ond ande fångade natten i tre lerkrukor. Det blev hela tiden dag och ingen i byarna kunde sova. Nu ville en av de yngre indianpojkarna ge sig ut för att ta tillbaka natten, men hans far hövdingen sa att han ej kunde göra det förrän han var en riktig krigare. En riktig krigare måste klara tre svåra prov. Det första provet var att bära en hel trästam på ryggen, det klarade han. Det andra provet var ro över floden och sedan simma tillbaka, det klarade han. Det tredje provet var att klara sig ensam en lång tid i urskogen. Det gick ett helt år innan pojken kom tillbaka, och alla trodde att han var död. Nu ville alla fira honom som krigare, men pojken sa: "- Nej, jag ska först ta tillbaka natten...". "- Ok, du får ta tre av mina bästa krigare med dig sa hövdingen". Dom gav sig av. Genom skogar och över floder inne i en skog föreslog indianpojken de andra krigarna att han skulle klättra upp i ett träd för att se om han såg natten. Han gjorde så, och såg rök långt borta. " - Jag har sett var natten hålls fången", sa han - och dom begav sig dit. När dom kommer fram ser dom en vit man som ligger och sover bredvid tre stenkukor. " -Där har vi den som tagit natten", säger pojken. Dom ska med sina pilar försöka skjuta sönder krukorna, så att natten blir befriad. Dom skjuter, men pilarna stutsar bara mot krukorna och mannen vaknar av oljudet, och skjuter med något som låter. Alla indianerna beger sig förskräckta därifrån. När dom kommer hem till indianbyn så berättar dom vad som hänt. Pojken vill göra ett försök till att ta tillbaka natten. " -Den här gången får du med dig fem av stammens bästa krigare", säger hövdingen. Dom ger sig iväg och besöker samma plats, men den vite mannen är borta. Dom hittar honom så småningom inne bland buskar och snår, sovandes. "-Hur ska vi göra? vi måste ha en kraftig pibåge för att krossa krukorna". Dom gjorde jättepilar och en pilbåge av en hel trästam. Dom sköt sina pilar mot krukorna. Det blev mörkare och mörkare och mörkare. Med mörkret kom alla nattdjuren fram, som också varit tillfångnatagna i krukorna. Glädje i byn, när indianpojken kom hem, alla visse ju redan vad han klarat av. Natten fanns där. En berättelse ur: "Den magiska boken". Vi spelade upp denna historia för barnen på samlingen. I arbetsgrupperna jobbade vi med mosaik. Vi gjorde indianer av krossat porslin, glas och mosaikbitar. J = Jättar
Enligt sägnen så var jättarna ett storvuxet folk som fanns
på jorden före människorna. Det fanns olika storlekar. En del var
väldigt stora och en del något mindre. Det sägs att det var jättarna
som har format våra landskap, genom att t. e.x kasta ut stora stenar i
vattnet. Så bildades öar och sjöar. Detta gjorde dom genom att ta upp jord med sina
händer. Denna sägen eller legend är spridd runt om i Norden. När kristendomen börjat spridas norrut kom en missionär från Tyskland till skåningarna. Han hette Laurentius, men blev kallad Sankt Lars. Han grundade en kristen församling i Lund, och hans högsta önskan var att få bygga en kyrka. Men nu var det också så att Laurentius inte visste att vid Helgonabacken bodde det en elak jätte som var farlig, men han var också ganska hjälpsam (på sina promisser dock). "- Kan du komma på mitt namn när kyrkan är färdig så är vi kvitt", sade han och fortsatte. "- Kan du inte inte, så måste du ge mig solen och månen som leksaker åt mina barn". "- Utan sol och måne kan vi inte leva på jorden", svarade Laurentius. "- Det var bra svarat", sa jätten. "- Jag blir nöjd med dina båda ögon, om du inte kan gissa mitt namn". "- Det går jag med på", sade Laurentius. Platsen för kyrkan blev utvald och av Laurentius. Nu satte Jätten Finn igång att bygga. Han ryckte loss stora stenblock och byggde för fullt. Han staplade och murade. Han arbetetade snabbt, och jätten var glad och sjöng: 'I kyrkan nu fattas mig föga. En bit bortom kyrkan stod Laurentius och han var sorgsammare. Han sjöng: 'Du skänkte mig ögon, När han stod där och tänkte på hur tråkigt allt skulle bli om han inte kunde se. Då hörde han en röst som lät som den kom från underjorden: 'Sov, liten Sölve, sov, sonen
min! Sov, liten Gerda, skön dottern min! Laurentius beger sig 'glad i hågen' till kyrkan som nästan är färdig. Jätten arbetar högst upp på tornet. "- Kom ner Finn, kom ner Finn..." Och Finn kommer ner. Han griper då tag i en pelare för att riva kyrkan. Men i samma ögonblick blir han förstenad. Och... ...Än idag kan varje besökare i Lunds domkyrka se just denna pelare och hur den vanmäktige och inte särskilt storväxte jätten desperat famnar den. Dikten är skriven av: Esias Tegner | Bilden är skapad av: John Bauer | En rolig sång är: Fröknarna Klack - "Jätten Finn satt på..." K = Knytt
Eftersom Knytt låter i allt dom gör så blir det så att om ett Knytt t. e.x hoppar så säger Knyttet: 'Hopp'. En Knytt som inte säger 'hopp' kan inte hoppa. Dom låter lika olika. Ibland bubblande och ibland kvittrande. Det finns olika sorters Knytt. Småknytt, som inte är så pratsamma. Så har vi: Rumpnissarna som älskar att berätta. Så har vi: Busknytten som hela tiden vill hitta på bus. Vi får inte glömma: Tättingarna, som tillhör Småknytten. Tättingarna är så små så om dom inte är många tillsammans så ser man inte dom. Knytt har ofta hängselbyxor med stora fickor på, men dom gillar också att vara nakna. Dom går lite vaggande med fötterna utåt. I Knyttarnas värld är allting bra och gott. Knyttar är nästan jämt glada och förnöjda. Börjar en Knytt gråta, slutar han inte i första taget, men livet för Knyttarna som bor i stubbar eller uppe träden är för det mesta gott. Vi berättade en del om Knytt utifrån: Mikael Kvist's bok: "Kort och gott om knytt". I arbetsgrupperna tillverkades det Smånytt i både lera, trolldeg samt en massa teckningar målat med kol.
L = Lyktgubbar/Lindormar Lyktgubben, eller Irrbloss är små gubbar med lyktor. Gubben sägs bära gröna kläder och bär en lykta i handen som avger ljus med olika styrka. Skenet är oftast det enda man ser. Det kan vara ett ljussken som drar fram snabbt över myren eller ett
helt stillasående ljussken. Irboss kan också visa sig vid sjöar och
stränder. Du
bör vara försiktig och hålla dig en bra bit ifrån fenomenet. Kommer man
för nära så kan man drabbas av sjukdommar. I den gamla folktron sägs
det att om man råkar komma nära en lyktgubbe, så försök att vara snäll
och vänlig mot honom. Ibland så får han folk att gå vilse i skog och
mark. Ett annat namn på dessa Lyktgubbar var också: Jordamålingar. Det
var, trodde man, förr lantmätare som mätt fel och nu var ute för att ställa
tillrätta felet.
Vi läste denna dikt och analyserade innehållet tillsammans med barnen. Vi ritade nu utifrån texten. Vi arbetade också med några historier från: "Svenska spökhistorier". Vi spelade upp historien om Jordamålingarna från denna boken. Lyktgubbar och Jordamålingar målades med självlysande färger.
L = Lindormar .
En man vid namn: Gunnar Hyltén-Cavallius, som var folklivsforskare i slutet av 1800-talet studerade berättelser och skrev ner dessa om Lindormen eller Hjulormen. Enligt många berättare som upplevt möte med detta vidunder är det en blandning mellan drake och orm. Lindormen är sex till åtta meter lång, och tjock som ett manslår. Den har ett jättegap och en kluven röd tunga. Kroppen är brunfärgad och fjällig. Huvudet sägs vara platt och består av en svart liten man högst upp. En Lindorm som blir oroad reser sin framkropp ca 3 meter upp, och ger ett skräckinjagande intryck. Under en strid så utsöndrar den en giftig vätska. Blir den dödad i striden så utsöndrar ormens kadaver en fruktansvärd stank. Ormen är mycket stridslysten och väldigt farlig. Vi berättade en del historier från smålänska bygden där folk tros sett dessa vidunder. Ur: Bra Böckers upplaga som handlar om folktro berättade vi följande historia: En dräng vid namn, "Petter" skickades ut av sin husbonde att hämta hem några oxar som varit ute på bete. Det var en varm sommardag så drängen satt sig ner för att vila lite och samtidigt släcka törsten. När han sitter där får han plötsligt se en ofantligt stor orm liggandes på stranden. Något liknande hade drängen aldrig sett förut. Han bestämde sig för att gå lite närmare för att titta. När han kom närmare såg han att det var ett hiskeligt vidunder. Brun och fjällig var den. Tjock som ett manslår och ca 6 meter lång. Huvudet var brett och platt och ögonen var utstående som på en ko. Skinnet vid munnen föll ner i veck. Gapet var enormt och gadden var röd och kluven. Vita tänder som var mycket stora och tillsynes sylvassa. Ormen såg verkligen skräckinjagande ut. Det konstigaste var ändå det som ormen hade på huvudet. Som en häst hade den en svart stubbad man som stod rätt upp. Petter stod i ca: 5 minuter och tittade på ormen. Ormen låg ihoplindad och tittade tillbaka. Helt plötsligt reste sig ormen ca: 2 meter upp, och gapade och fräste ilsket mot Petter. Petter sprang vettskrämd tillbaka till sin rastplats. Skulle han vara rädd för en orm? Han bestämde sig för att han skulle försöka döda ormen. Tre försök gjorde han innan han innan han vettskrämd sprang från platsen. Vi hade gjort dockor även till denna berättelse, och spelade upp historien. Vi spelade även andra berättelser ur: Bra böcker. I våra arbetsgrupper arbetade vi med vattenfärger denna gången. Vi målade Linormsakvareller. M = Maran
Historier berättas om hästar som varit alldeles vita av svett på morgonen då bonden kommit in i stallet. Han förstod då att hästen blivit riden av Maran under natten. De människor som blivit utsatta av Maran berättar om mardrömmar som känts som dom höll på att kvävas av ett tryck över bröstet. Genom att säga till Maran:, (i samma stund som hon förvandlas till människa), att hon är en Mara löser man henne från hennes förbannelse. Man kan skydda sig på många olika vis från Maran. Tåspetsarna på skorna ska alltid stå ut mot dörren t. e.x Om du vill att dina djur ska få vara ifred så hänger du en död skata i taket i ditt stall. Idag har man en naturlig förklaring till detta tryck över bröstet som många upplevede och upplever. Vid insomnandet eller uppvaknandet kan kroppen en kort stund förlamas. Detta är inte farligt, men kan hos de människor som drabbas, upplevas väldigt obehagligt. (Varför inte sätta upp en drömfångare över sängen?) Här kommer legenden om Drömfångare. Vi berättade Indianlegenden för barnen. I urminnes tider har det berättats att farmor: Spindeln, som skapade Universum, var sorgsen över alla mardrömmar som hennes människobarn hade. Hon gick till pilträdet och bad om dess grenar. Hon gick till Örnen och bad om dess fjädrar. Sedan böjde hon grenarna av pil till en cirkel som inneslöt alla människor på Jorden. Hon spann sitt nät av visdom runt pilgrenen för att fånga sina människobarns mardrömmar. Fader Sol's morgonstrålar brände bort mardrömmarna som fanns i nätet. Fanns någon mardröm kvar i nätet förvandlades den till morgondagg som sakta droppade ner fjädrarna och tillbaka till Jorden. De stora barnen gör egna drömfångare. Vi hade en gammal korg av pilträ som vi tog isär och lade grenarna i vatten en stund, så dom gick att böja. Vi sammanfogade grenarna till en ring och tog på klister. Sedan tog vi tråd och spann ett spindelnät. Vi trädde sedan pärlor på tråd och band på fjädrar .
Utifrån Bra Böcker's "Folktro" berättade vi med dockor följande historia om Maran. Två män sitter och samtalar med varandra Det är Anton och Kalle. Anton berättar att han har så svårt att sova på nätterna för han har besök av Maran varje natt. Han berättar om det enorma tryck han känner över bröstet, och att han nästan kvävs. "- Vi måste göra nå't åt saken", säger Kalle. Dom smider nu en plan. På natten skall Kalle stå utanför sovrummet och lyssna, och när han hör att Anton skriker i drömmen ska han stoppa in en kork i nyckelhålet, så Maran inte kan komma ut. Anton 'å sin sida ska vara beredd med yxan för att en gång för alla bli av med henne. Sagt och gjort. Natten kommer och Kalle hör Anton skrika i drömmen. Han sätter dit korken och efter en stund vaknar Anton alldeles svettig. Nu börjar en vild jakt. Anton lyckas till slut att tränga upp Maran i ett hörn och ska precis till att döda henne, då Maran, som inte kan ta sig ut genom nyckelhålet, förvandlar sig till en vacker kvinna. Anton tror inte sina ögon. Han har aldrig sett något vackrare, så han friar på en gång till henne. Hon säger ja till frieriet och dom gifter sig och lever i många år lyckliga. Nu hände det sig att dom en dag blev osams. Mannen skrek till kvinnan: "- Du ska inte tala till mig på det sätt du gör - din satmara". "- Kallar du mig för M ara?, sa kvinnan". "- Ja, sa mannen. Kan du förneka att du en natt kom in genom detta nyckelhålet", sa han och visade henne på hålet där korken fortfarande satt. Han tog ut korken och vips så förvann hans hustru ut genom nyckelhålet. Nu hade mannen och hustrun också fått ett litet barn som nu mannen fick ta hand om så gott han kunde, men varje natt vaknade han av att han hörde hur barnet blev ammat, och varje morgon då han tog upp barnet var barnets kläder fuktiga av tårar... N = Näcken
"Näckens Polska" Text: A. A. Afzelius 'Djupt i havet på
demantehällen Ägirs döttrar honom
sakteliga O, var dväls du,
klaraste bland stjärnor, Men dig Oden bjöd högt
över jorden Så den sorgsne. Men
vid himlaranden Nattens tärnor, klara
stjärnor alla, VÅRVINDAR FRISKA'Vårvindar friska,
leka och viska, En spännande musiksaga för lite äldre barn är: "När månen går med långa ben"med gruppen: Markatta.
Näcken, Strömkalen, Bäckahästen, Forskarlen, kärt barn.... Ja, han - för det var en han, kunde visa sig i olika skepnader. Vanligast var att han satt naken på en sten i vattnet och spelade till sig människor som av spelet drogs ned i vattnet. Det han var bäst på var att spela fiol. Många spelmän sägs ha lärt sig av näcken. Spelmannen lärde sig genom att gå ner till vattnet tre Torsdagsnätter i rad och sitta och lyssna. Näcken tog tre blodsdroppar från personen och efter den tredje natten var spelmannen fullärd. Näckens älsklingsmelodi var: "Elvaleken", men den var farlig, för spelade man den för länge så kunde man inte sluta och man drogs ofrivilligt ner till vattnet medan man spelade. Om man badade eller tvättade kläder i sjöar eller vattendrag var det viktigt att först sätta ner något vasst av stål under vattenytan för att inte bli nerdragen av näcken i avgrundens vatten. Vi berättade en historia om näcken med dockor. Det handlar om en sjö där det finns två näcken. Dom två bråkade och slogs så vattnet stänkte, för dom ville bägge vara ensam i sjön. En av dessa två. Näcken beslöt sig för att ta en annan skepnad ett tag. Han hade tänkt ut hur han skulle få bort den andre. En bonde i en by i närheten letade och letade efter kraftkarlar som skulle hjälpa till med skörden. Precis detta året hade han varit sent ute, så alla drängar var redan upptagna med arbete på andra gårdar. Bäst han gick där på åkern, fick han se en reslig man komma gåendes. Han kunde inte erindra sig att han tidigare sett mannen. Vem kunde det vara? Mannen kom fram till bonden och frågade om bonden behövde hjälp på gården. Ja, bonden blev väldigt glad, och ännu gladare när han såg hur denna man kunde arbeta. Det som andra drängar tog en vecka på sig att göra det fick denna man gjort på en dag. Ja, så var arbetet klart och mannen skulle få sin betalning. Hur mycket vill du ha?, frågade bonden. Jag vill bara ha lien som jag använde att slå med, svarade mannen. Bara lien?, men varför denna ringa betalning. Nu berättade mannen för bonden att han egentligen var Näcken och att han skulle använda lien till att döda sin fiende i vattnet. Jag förstår sa bonden. Om du kommer ner till sjön i kväll vid mörkrets inbrott så får du se, sa Näcken. Om vattnet färgas rött då har jag förlorat men om vattnet färgas grönt har jag vunnit striden. Bonden tog farväl av Näcken. Senare på kvällen begav sig bonden ner till vattnet. Han såg ett stilla blankt vatten som helt plötsligt började "Koka". Det skummade, virvlade och gjorde vågor. Helt plötsligt förgades vattnet helt grönt och smäktande musik hördes. Bonden som hade hjälpt Näcken genom att ge honom lien behövde aldrig vara rädd för att lyssna till musiken. Han skulle aldrig bli tagen av näcken. I olja målar vi näcken, med denna bild av Josephsson som förebild. Barnen målar på riktiga dukpannåer. O = Oknytt
Vi gjorde en berättelse om troll utifrån boken Guldormen. En berättelse om två barn som går ut i natten efter det att dom hört någon gråta. Dom letar och finner ett litet Oknytt, en liten trollunge som gjort illa sin svans och som inte hittar hem. En fantastisk berättelse, som verkligen eggar fantasin. Boken är skriven av: Majken Bahlenberg. I arbetsgrupperna gjorde vi en stor Oknyttstavla, där alla skogens och bergens oknytt samlat sig för en stor fest. Knytt, Bysingen (ditrest från Gotland), mylingen, troll, vättar, vittror, älvor - ja, alla kom dit. I tyg, paljetter, garn o.s.v gjordes denna tavla. Vi målade också oknyttstallrikar. ÄNNU EN DIKT AV
GUSTAF FRÖDING P = Påskkärringar Om vi tittar tillbaka i tiden så var det Palmsöndagen som inledde påsken. Människor lade ut palmkvistar framför Jesu fötter då han tågade in i Jerusalem. Förmodligen därifrån kommer vårt påskris. Därefter kom Dymmelonsdagen. Det sägs att människorna strödde in sin kropp med aska denna dagen. Ordet: "Dymmel" kan översättas med Träklubba. Denna dagen fick man endast använda träklubbor då man ringde i kyrkklockor. Skärtorsdagen var den dag man renade sig. Tvättade bort askan från dagen innan samt lade stål vid dörren eller ritade kors på dörren för att skydda sig mot häxorna som for till Blåkulla. Långfredagen: Skall tillbringas i stillhet på grund av Jesu död. Påskafton: Förr tände man eldar för att hålla häxorna borta. Påskdagen: Den här dagen fick man inte tända i spisen för tidigt på morgonen. Det sägs att ur den skorsten som det kom rök ur först, i det huset bodde det en häxa. Många frös nog hela dan av rädsla att bli kallad: "Häxa". Rent biblisk så uppstod Jesus denna dag. Annandagen: Då festade man efter en lång stillsam vecka. Vi berättade historien om Häxan från Häggvik: Det var en dräng som skulle gå till granngården och fria till en flicka han var kär i. På vägen kom" Häxans" svarta katt gående. Han tänkte inte så mycket på det utan fortsatte till granngården. Nu fick han" Nej" när han frågade om hon ville gifta sig med honum. Han förstod nu att det var katten som var orsak till nejet, så han sköt katten. Nu blev "Häxan" och drängen väldiga ovänner. Drängen tänkte att katten var straff nog för flickans nej, så på Skärtorsdagen bestämde han sig att ligga på lur och försöka att skjuta "Häxan", då hon var på väg till Blåkulla. Han stod där i mörkret och hörde en susning i luften. Han riktade geväret åt det håll han hörde susningen komma från. Så sköt han och han blev väldigt förvånad när det damp ner en hästkärra framför hans fötter. Nu bestämde sig drängen för att anmäla "Häxan" som: Häxa till länsman. Vad drängen hade listat ut var att hon hade lånat bondens kärra för att flyga till Blåkulla med. Nu lades hon på pinebänken, som man gjorde med de kvinnor som blivit utpekade att vara häxor. Hon skrek ingenting, men hennes ko råmade så det hördes över hela nejden. Det konstaterades att hon var en riktig häxa och det vet vi ju alla vad som hände med dessa kvinnor. Q = Vi har inte hittat nåt på: Q R = Rå
Vi berättade sägnen om: SkurBritta från Rånäs (Läs) Rået är en ung, vacker och lättklädd flicka med långt hår som räcker ner till midjan. Hon har, sägs det, en vacker sångröst. Rået är ett väsen som man skall passa sig för, särkilt eftersom det finns saker som tyder på att rået även tar kvinnor, även om det hör till ovanligheterna. Skogsrået råder över skogar och skogens djur. Många säger att hon har svans och ett stort, murket hål i ryggen. Är du jägare är det bra att t. e.x dela din matsäck med henne. Då kan hon ge dig jaktlycka. I våra arbetsgrupper målade vi akvarellmålningar av rået. Hur ser en sådan vacker flicka ut? S = Storsjöodjuret
De visste inte vad som skulle bli av brygden utan undrade mycket. En afton hördes ett underligt läte ur den enas kittel. Det kved, stönade och skrek och sedan kom en stark knall. Ett underligt djur med svart ormkropp och katthuvud hoppade ur kitteln och försvann i sjön. Odjuret trivdes i sjön, växte oerhört och väckte fasa bland människor då det visade sig. Till sist nådde det runt Frösön och kunde bita sig själv i svansen. Ketil Runske band det väldiga odjuret med en stark trollformel, vilken inhöggs i en sten, som restes på Frösön. Ormen avbildades på stenen. Så skall trollet ligga bundet ända tills någon kan läsa och förstå inskriften på stenen. Vi berättar denna sägen med dockor. Eftersom jag själv som skriver denna sidan är uppväxt i Östersund med Stosjöodjuret in på livet så är det klart att jag har massor att berätta. Det som är extra roligt är att jag får återberätta det min pappa skrev i: "Boken om Storsjöodjuret". Jag var ofta med på hans intevjuresor runt i Jämtland. Det vi kommer att göra i arbetsgrupperna är att använda den tryckplatta som min pappa hade som omslagsbild då boken trycktes. Det är en stor sjöorm så som folk har berättat att vidundret ser ut. Barnen använder olika färger utifrån vilka bilder dom får i sina huvuden.
T=TROLL TOMTAR
Tron på troll var vanligast i södra Sverige. Troll beskrivs som tjuvaktiga , fula, men i folktron kunde dom vara vackra och ha fina kläder. Det enda som skiljde dom från människan var svansen. Dom beskrivs också som farliga för odöpta barn då trollen ofta bytte ut sina egna trollungar , och tog männskobarnen. Så kallade bortbytingar. För att klara sig mot detta kunde man lägga något av stål i barnets säng på detta sätt skyddade man då barnet. Trollen kunde också förvandla sig till olika saker Tex katter eller garnnystan Dom var också farliga för kvinnor som lätt kunde bli bergtagna av trollen kvinnorna hölls fångna i berget och trollen släppte inte sin fånge förrän man tex ringde i kyrkklockor väldigt högt, eller att man läste böner utanför grottan En som blivit bergtagen, blev oftast inte sig själv igen.Trollen levde ungefär som människorna I stora familjer, och firade samma högtider Ibland kunde det hända att troll och människor samarbetade och hjälpte varandra. I arbetsgrupperna tillverkades det ler-sten troll Under våra samlingar har vi berättat flera korta sägner om troll bla denna:Bergstrand "Hallands- sägner" 1949 Nära byn Dyreborg ligger en mycket stor och hög kulle som kallas Rigens höj, och där bodde troll. Varje julafton stod kullen på guldpelare och trollen hade fest därunder. Folket i Dyreborg höll sig alltid väl med trollen och fick låna kittlar och annat som de behövde. En gång hade de lånat en kittel på ett ställe. De skulle ha den till julslakten. Julafton skickades en dräng tillbaka med kitteln. Som tack för lånet hade man lagt en korv i den. Men drängen var en illbatting, och han åt upp korven och gjorde nåt fult i kitteln istället. På juldagsmorgonen fick folket i gården se en hemsk syn när de kom ut i stallet. Trollen hade varit där och bytt huvudenas och svansarnas plats på alla djuren. TOMTAR Vi pratar inte om jultomten nu, nej glöm honom. Det rör sig om de små hustomtarna "goenissarna" eller skogstomtarna. förr var det så att alla gårdar höll sig med en egen liten hustomte. Om gårdsfolket behandlade tomten väl, så kunde tomten utföra arbeten som motsvarade flera drängars arbete på bara en dag. Men om man glömde bort att tex ge tomten sirap i gröten kunde det stå dom dyrt. Tomten kunde börja att arbeta redan som en dag gammal. Kläderna är oftast gråa med en röd eller grå luva. Storleken är ungefär som en tumme. Retade eller försmådda tomtar kan bli väldigt starka , så det bästa är att hålla sig väl med dom . En historia vi berättade var om "Goenissen" på en gård i Halland som kom ut för att som vanligt äta sin gröt som gårdsfolket ställt ut . Gröten var så varm att sirapen smälte ner till botten på skålen. Tomten trodde att folket hade glömt sirapen, och han blev väldigt arg. Han gick in i ladugården och vred nacken av bästa mjölkkon. Efter detta blev han sugen på gröten i alla fall, så han gick iväg för att äta upp resten. han åt och åt och upptäckte att i botten låg sirapen. Nu blev tomten ångerfull. Vad hade han gjort? han tog nu den döda kon och bar iväg med den till granngården. Där bytte han till en levande ko och tog den till gårdsfolket. Under tiden tomten var borta hade drängen varit ute i ladugården och sett att bästa mjölkkon var borta. Alla var nu på väg mot ladugården för att intyga vad drängen sett. När dom kom in stod kon i båset. ja ja så kan det gå. Vi läste tomten av Viktor Rydberg Barnen målade utifrån hur dom uppfattade dikten. U=Underjordiska (Di sma under jordi)
Detta är typiskt för Gotland., där har vi Di sma under jordi, som beskrivs som små gråkädda tomteliknande figurer .Dom bor ofta i underjorden, under människors hus tex Det gäller att hålla sig väl med dessa , precis som med många andra av våra väsen i folktron. Ta alltid reda på om det bor några "sma" innan du tex häller ut varmt vatten på marken. Dom kan faktisk bränna sig.En historia från Gotland berättade vi för barnen gestaltade med dockor. Det var en bondfru som upptäcker att deras kvarn brinner. Hon har nyss fött ett barn som hon går och vaggar . Oj nu blev det brått. I hasten lägger hon barnet på köksbordet och lägger som skydd mot otyg en sax på barnets bröst och skyndar ut för att hjälpa till att släcka elden. Elden släcks och bondmoran kommer in och finner att saxen fallit ner på golvet. Hon tänker inte mer på det utan fortsätter sitt besyr med barnet.Nu börjar emellertid barnet att uppföra sig underligt, det bara skriker och skriker. Hur än mycket barnet äter så växer det inte. Nu börjar husfolket att förstå att något förfärligt har hänt Har di sma varit framme? Husfolket bestämmer sig för att titta i nyckelhålet under natten för att se hur barnet beter sig. . Till deras förfäran ser dom hur barnet förvanlas till en äldre liten man i gråa kläder som kutar runt i rummet och mummlar och letar efter mat. Nu försår dom att barnet är en bortbyting från" Di sma" . Dom försöker att blidga honom med en stekt katt natten därpå, men han fnyser och säger att han aldrig sett en korv med svaans. Nu besämmer sig gårdsfolket att få tillbaka sitt eget barn Dom tänker stoppa in bortbytingen i ugnen Precis när dom är på väg att göra det kommer bortbytingens lilla "sma" mamma och vädjar att få tillbaka sitt barn Så blir det och bondmoran får tillbaka sitt eget barn och glädjen blir stor på gården. I våra grupper jobbade vi att med silkespapper göra jordytan Under jorden målade och ritade saamt klippte och klistrade vi , hur vi trodde dom hade där under "jordi" V= VÄTTAR
I en bok av Ebbe Schön skriver han att på en gård i Halland hade barnen roligt varje gång som deras föräldrar åkte hemifrån, för då fick dom roliga lekkamrater. Det kom upp små dockliknande varelser ur golvet och dom var riktigt pigga på att leka.Så barnen brukade dansa, kasta boll och göra många andra roliga saker med dockorna. Det dröjde länge innan föräldrarna visste något om detta, men en dag berättade en av pojkarna om de glada vännerna under golvplankan för mamman. Hon blev rädd, för hon förstod att det vättar som barnen brukade leka med och hon trodde att dom var farliga så hon ville jaga ut dom ur huset. Hon hällde en skål med hett vatten genom ett litet hål i golvet men då hördes skrik och gråt nerifrån golvet och efter ett tag så hörde hon en röst som sa:- Du brände mitt lår, nu ska ja bränna din går! Och ett par dagar senare började gården mycket riktigt att brinna. Vi berättade historien om vättarna som hade fått lov av gårsfolket att ha fest under kakelungnen. Flickan som talat med vätten fick titta på deras fest genom golvtiljorna om hon lovade att inte skratta. Hon lovade men kunde inte hålla sig för skratt då en liten vätte kom rusandes med soppskålen, och nös så han fick soppa i ansiktet................ Vättar i trolldeg lera tillverkades i arbetsgrupperna. X= X-tra tex fler historier om troll Y= Ymer
Ja nu har vi kommit till den nordiska mytologin , och den spännande berättelsen om skapelsen Från början fanns ingenting förutom ett stort gap som kallades för Ginnungagap. På den ena sidan fanns mörkret och köldens rike som kallades för Nifelhem. Floder rann ner från Nifelhem ner i gapet där det frös till is. På den andra sidan av Ginnungagap låg eldens rike som kallades för Muspelhem. Det flög gnistor från Muspelhem ner till isen i Nifelhem så isen började smälta, och av vattendropparna bildades jätten Ymer och kon Audhumbla. Efter att Ymer blev skapad låg han en dag och vilade, och då växte det ut tre onda jättar ur hans kropp. Två ur armhålan och en från hans ben. Denna ätten jättar som sedan blev större kallades för Rimtursar. Jätten Ymer var både man och kvinna och avlade alltså barn med sig själv. Kon Audhumbla var väldigt viktig för Ymer eftersom mjölken från kon höll honom vid liv. Kon slickade rimfrost från stenarna och en dag visade sig ett ansikte i rimfrosten . För varje dag som kon slickade kom mer och mer fram av en man Till slut på den tredje dagen var hela mannen framme ur frosten och han hette Bure. Bure fick en son som fick heta Bor Jättekvinnan Bestla som stammar från Ymer gifte sig med Bor och dom fick gudarna Oden Vile och Ve, Syskonen bestämde sig för att döda Ymer och det gjorde dom. Av köttet formades jorden, av blodet gjorde man sjöar och hav, och av håret skogar och gräs. Av Ymers ben gjorde man bergen och av tänderna småsten och grus. Av hans huvudskål formade man himlavalvet som hölls upp av de fyra dvärgarna Söder, Öster, Väster och Norr. Av hjärnan gjorde man molnen Från Muspelheim tog man gnistor och satte på himlen som stjärnor och som solen. En man vid namn Mundilfare hade en son och en dotter som han kallade för sol och måne. Detta gjorde gudarna upprörda då dom tyckte det lät högfärdigt. Dom satte nu sol och måne på himlavalvet Sol skulle styra vagnen åt solen och det samma skulle måne göra åt månen. Två andra figurer är Dag och Natt som blir med sina hästar Rimfaxe och Skinfaxe satta på himlavalvet och har som uppgift att köra runt och på så sätt hålla tidsrytmen. Välden som gudarna nu skapat omges av hav Vid kusten ligger Utgård som bebos av jättarna. I mitten ligger Midgård som byggdes för människorna Enligt historien så var Oden Vile och Ve ute och gick och hittade två trädstammar Av dessa skapande dom de första människorna för att ha några som såg upp till gudarna De kallades för Ask och Embla Oden blåste liv i dom, Vila gav dem förstånd, och Ve gav dem syn hörsel. Åt dessa byggde man sedan Midgård och av Ymers ögonbryn gjorde man en stor mur runt Midgård.Sedan byggde dom sitt egna gudaställe som kallades Asgård. Detta byggdes mitt i världen så dom skulle kunna skydda människorna från de elaka jättarna. I Asgård byggde dom en stor borg med många salar Det var Odens boning och kallades för Valhall. Dom byggde också en bro mellan himmelen och jorden som kallades Bifrost. Mitt i Asgård och Midgård står den stora asken världsträdet Yggdrasil. Tre rötter har trädet , under varje rot finns en källa . En rot går till Asgård Det är Urds brunn. Där finns de tre nornorna som besämmer människornas öden Dom vattnar även trädet Ygdrasils rötter.Den andra roten går till Mimers brunn som är klokhetens brunn och ligger i Jotunheim. Den tredje går till dödsiket som kallas Nifelheim. Allt slutar som vi vet med uppgörelsen mellan gudar och jättar Ragnarök . Med våra dockor berättade vi denna storslagna historia för våra barn. Z=Zeus
Nu till den Grekiska mytologin Hur ser den skapelseberättelsen ut Vi skickade iväg våra dockor Edgar och Eleonora att ta reda på det. Från början fanns ingenting
.Ett enda stort hål. Ur detta uppstod Nyx som betyder natt Erebus som
ocså uppstod ur det tomma intet skapade tillsammans med Nyx
ljuset. Så kom Gaia Urmodern eller också kallad tellus. Hon skapade
sedan Uranos som var himlen Hon skapade ocså havet och underjorden.
Tillsammans med Uranos fick Gaiha Te tolv titanerna och tre Cykloper
. En av titanerna hette Kronos. Han blev så småningom härskare.han
var gift med sin syster Rea och tillsammans hade dom sju barn.Nu var det
så att Kronos hade blivit förutspådd att han skulle störtas från
sin position så han beslöt sig för att äta upp sina barn så att dom
inte skulle kunna ta makten från honom. Rea räddade det sist födda
barnet Zeus genom att åka till en ö som hette Kreta och lämna
uppfostran av honom till nymferna. För att lura Kronos att det var hans
sista barn han svalde virade hon in en sten i tygbitar och gav det till
Kronos. Han svalde stenen i tro om att det var hans barn Zeus växte upp
och fick vetskap om vad hans far gjort med hans syskon Han återvänder
tilll olympen och befriar sina syskon genom att ge fadern ett gift som gör
att han kräks upp alla syskonen Dom är väldigt glada och deltar
i kampen att döda sin far. Zeus befriar Cykloperna och
Hekatoncheirerna. En spännande historia om de grekiska gudarna och om jordens uppkomst framförde vi för barnen Många svåra namn , men oj vad dom kommer ihåg. Å=Åskguden Tor
Tor är den äldste av Odens söner Han har stort rött skägg .Han är gift med Siv och har barnen Trud Magne och Mode. Han är böndernas gud.Groddbarhetens och växtlighetens gud.Han är också åskans gud I sin vagn dragen av Tanngnjost och Tanngrisner far han fram över himmlavalvet Hans vapen är hammaren Mjölner som han använder i strid mot jättarna . Hans största fiende är Midgårdsormen som han varit i slagsmål med några gånger.Tor betraktades som en väldigt stark och rättvis gud. Vi berättade med våra dockor om Tors hammare och historien om Tors fiske Ä= Älvor
Vackra vita små varelser som svävar omkring , gärna på myrar eller vid skogsbrynen eller på blomsterängar Något som kallas för älvringar är tecken i marken där älvorna dansat Det växer aldrig upp gräs där igen. Vi lyssnade på berättelsen om Blomsterfesten i täppan . Vi målade och ritade älvor i massor, även fönsterfigurer. Ö= Övrigt
Vi valde här att berätta om myten bakom midsommarblomster och traditionen kring midsommar. Att plocka sju sorters blommor och sedan lägga dom under huvudkudden för att drömma om sin prins har väl de flesta flickor gjort Vi gjorde en egen liten historia om Edgar och Eleonora som drömde om dom som dom var kära i. Barnen skrattade så dom kiknade. En fin visa om midsommarblomster kan ni få texten till här
Vi jobbade i grupperna på detta sätt. Vi plockade sju sorters blommor som vi sedan målade av . Vi använde vattenfärger Skrynklade sedan ihop papperet och vecklade ut det. Det blev som batikmönser och blommorna fanns fortfarand kvar. Vackert vackert. Ja temat folktro lider mot sitt slut och snart har vi avslutning med utställning av barnens alster samt föreställningen som sexårsgruppen Älvor och drakar framför. Vi kommer att fota med digitalkamera på utställningen så det kommer snart bilder därifrån. Hoppas att resan i folktron varit spännande att följa och att ni som vi lärt en del om vår historia. För att titta på bilder från utställningen Gå till sidan Utställning Tillbaka till temasidan
|
kallas också: Näcken eller Strömkarlen. Enligt gamla sägner var
näcken en stilig ung man med vackra kläder. Han spelade så oerhört
vackert på sitt instrument, men hörde man det så gjorde man bäst i
att stoppa fingrarna i öronen och springa från platsen. Han var
nämligen ute efter att locka ner människor i bäcken så de
skulle drunkna. Man kunde också skydda sig mot näcken genom att, t ex
bära ett kors eller att säga ordet kors. Att bära med sig något av
stål kunde också skydda. Näcken kunde ibland uppträda som
Bäckahästen, men med samma syfte. Många olika sägner berättade
vi och illustrerade om Bäckahästen: b la om pojkarna som satt i
skogen och uppdagar att det står en grann vit häst bredvid dom. Dom
hade aldrig sett hästen förr, men vacker var han.
Utifrån
boken: "Guldormen", av Majken Bahlenberg (Sama
förlag), berättade vi med olika sagofigurer historen om de små
som bodde inne i ett slott i skogen. Några barn hade hört sina
föräldrar berätta om att inne i skogen så fanns det ett slott där
det bodde besynnerliga varelser. Dom hade också en skatt. Ingen vågade
sig dit. Två barn bestämmer sig att bege sig dit. Dom smyger
fram mot målet. Tillslut blir en av barnen ensam. Det andra barnet
vågar inte ända fram. Pojken letar sig fram till en slottsruin och ser
en massa småfolk sitta vid en eld. Han stannar upp och lyssnar på
deras småprat gömd i buskaget. Efter en stund har alla utom en av
dvärgarna gått in i slottet. Nu vågar sig pojken fram, och han
upptäcker en pojke i sin egen ålder fast väldigt, väldigt liten. Han
får höra att skatten är bortrövad och att den vaktas av en stor
farlig drake. Pojken beslutar att han vill hjälpa till att få tillbaka
skatten. 
En
kort historik: Enhörningar är väldigt mytomspunna djur. En del
hävdar att dom funnits en gång i tiden. Historien berättar att en
enhörning är symbolen för det goda. Enhörningen är skygg och
tillbakadragen, men kan bli väldigt farlig om den försvarar sig
mot något ont. Enhörningen är vit med ett gyllene horn i pannan. När
enhörningen föds har den ljusblå ögon. Vid ett års ålder blir
ögonen svarta och när den levt i 1000 år återgår färgen till blåa
igen. Enhörningen fölar när det är fullmåne, och det sägs att
enhörningsfölet blir hästars skyddsängel. Med sitt horn kan
enhörningen rena förgiftat vatten. Alla enhörningar är imuna mot
gift. När en- hörningen levt i ca 1000 år och känner att den gjort
allt den ska göra i livet, går den ut i havet och dör.
Törnrosa
är en gammal gammal saga, en av de allra äldsta folk- sagorna som
bevarats genom gen- erationerna tack vare ivriga sago- berättare. Vi
valde att jobba med Törnrosa fast Feer egentligen är så
att säga sagoväsen mer än väsen från folktron. Det som i alla
fall stämmer med denna historia är att den ber- ättades från
mun till mun innan den skrevs på pränt. Egentligen kanske det
går i varann. 
I folktron är det alltid det onda kontra det goda precis som i sagan. En
berättelse vi berättade för barnen var
om:
"Hin - Den Onde Fan".
Det
var prästen som försökte att frälsa folk.så att dom skulle bli
kristna. Prästen åkte runt i gårdarna och bad för de sjuka.
Efter ett besök när han var på väg tillbaka till prästgården så
hoppar ena vagnshjulet av. Prästen förstod att det var Fan som hade
varit framme. Han tog med sig bibeln och hoppade av vagnen och talade
till "Den Onde" - och sa: "- Nu får du hålla i
där hjulet har suttit och vara mitt vagnshjul". Eftersom
prästen hade med sig bibeln var "Den Onde" tvungen att lyda.
Körkarlarna körde fortare och fortare och "Den Onde" fick
springa fortare och fortare. Väl framme vid prästgården tackade
prästen för att "Den onde" ställt upp som hjul. I ett
rökmoln förvann Hin, men han kom tillbaka en morgon när Prästfrun
var i ladgården...
Eleonora och Edgar träffar på sin färd
på en man som kan en massa historier om indianerna och deras folktro. 
Enligt
fornnordisk tro är hela världen uppbyggd av jätten Ymer. Ordet
"jätte" ska betyda storätare, och enligt den
fornnordiska tron var jättarna människornas fiender. 
Finns
det nåt gulligare än små Knytt? Dom är riktigt sanna
levnadskonstnärer. Dom är så enkla på nått vis. Allt som dom säger
det gör dom också. 
I folktron är maran
egentligen inget direkt väsen, utan en ung flicka oftast rödhårig, som
en del nätter förvandlas till Mara och ger sig ut för att plåga folk
och djur på natten. 
Oknytt är
samlingsnamnet på olika väsen. Allt från Troll till Rumpnissar, skogsrå
och småtomtar.
För länge, länge
sedan stod två troll, Jata och Kata på Storsjöns strand och kokade något
i var sin kittel. De kokade och spädde- i dagar, veckor och år. 
