STUDIERESOR Studieresa till Köpenhamn 1992 Vi reste hela personalstyrkan
med tåg till Köpenhamn. Vi bodde i ett vandrarhem
en bit utanför staden. Det som vi var mest intresserad av att se ,var hur man
jobbade med att integrera sexåringarna i skolan. Detta är nu på gång i
Sverige. Vi hade fått hjälp av folk därnere att välja ut passande studiebesök.
Vi hade också tänkt att använda tiden till planeringsarbete, samt att Mita
och Agneta skulle skriva ihop våra stadgar inför ansökan om att starta privat
förskola. Det blev lite strul när vi kom fram - för bokningen av rummen hade inte
fungerat så vi fick ringa till Anders Ödmark på förvaltningen. Han gick i
god för oss kan man säga. Vårt första studiebesök var på en vanlig förskola där vi tittade på
verksamheten, som för övrigt inte skilde sig så mycket från vår egen. Det
som skiljer de flesta danska förskolor från våra svenska är att föräldrarna
ofta väljer inst. utifrån politisk hållning. Skolorna står ofta fram t ex
som höger eller vänster politiska. Vårt möte med den integrerade
verksamheten var intressant. Det var väldigt stora grupper och sexårsverk-
samheten
var skolinriktad. Barnen satt i bänkar och hade lektioner. Detta var vad vi
inte vill ha. Vi gjorde också ett besök i Christiania. Det var spännande. Vi fick besöka
deras förskola. Därifrån fick vi med oss massor av idéer. Dom hade en
fantastisk utegård. med ett stort indiantält på gården bl a. Vi använde ca 6 timmar per dag till studiebesök samt planering. Vi som var med var; Anita, Sören, Mita, Agneta, Marie, Lena Klerhed, Annelie och Ulrika. En spännande resa som slutade med att Agneta och Mita skrev så pennan glödde på tåget hem, och stadgarna blev klara.
LONDONRESAN 1993 Alla som skulle med samlades förväntansfulla på centralen för att
tillsammans ta flygbussen ut till Arlanda. Denna resa hade vi fått hjälp att sätta
ihop av Torbjörn på Året om resor. det blev lite hysteriskt för Lena hade glömt sin väska på flygbussen
så vi fick ringa till bussen osv. Vi
hade en del flygrädda med oss, och det blev lite oro, när planet inte kunde
landa direkt , utan var tvungen att cirkulera ca 30 min över London. Vi kom ner
tillslut och begav oss till Paddingtonområdet. Vi hade sightseeing nästa
dag. Vi fick se hela London från de fattiga delarna till sovkomplexen inne i
stan. Dessutom Chinatown. det var bra för vi fick genom vår guide en bild av
staden, kultur, samt den sociala biten, löner ,arbetsförhållanden osv. Nästa
dag var det dax för studiebesök. Vi var på tre olika ställen. Ett i de
fattigare delarna. här började en del barn redan vid 3 mån på grund av att föräldrarledigheten
ser annorlunda ut. Barnen sköttes av neurseres. det var slitet och inte som vi
är vana att se förskolor men det fanns en kärlek och värme hos dessa kvinnor
som arbetade där. På en avd fick vi vara med på samlingen, där var det lite
större barn , vi sjöng och dom sjöng Det var bara invandrarbarn på detta ställe.
Barnen börjar skolan vid 5 år så när dom är 4 år så går dom i förberedande
klass. Vi var också och tittade på en sådan verksamhet. Vad som slår oss är
väl den disciplin som råder, både
när det gäller småbarn som större barn. Vi var också på Portabello road för att hitta något att ta hem till våra barn.
Studieresa till Berlin -94 Nu kan vi få möjligheter att uppleva både öst och väst
av Berlin sedan murens fall och sammanslagning av staden. Vi anlände med
flyg till Berlin. Vi hade även denna gång anlitat Torbjörn på Året om
resor. Vi bodde på ett jättefint hotell en bit utanför själva centrum i den
västra del . Vi började vår första dag med en bussrundtur med svensk guide.
Vi åkte genom hela öst och väst och fick en historielektion att
minnas. Nästa dag startade våra besök . Vi var både i öst och väst. det vi
kunde se var att västsidans förskolor hade större matriell resurser och att
östsidan inte hunnit ikapp. Men det
var ett arv av kultur samt av en historia som levde kvar i öst. Vi var på ett
fantastiskt vackert ställe. Det var som en stor herrgård med stora ytor för
barnen att röra sig på. Här hade man itegrerat fritidshemsbarnen och det var
en öppen glad vänlig stämning. Vi
ser att här har man också en mycket mer disciplinerad verksamhet än vi är
vana vid. Det man tar med sig från dessa resor är främst idéer om hur man kan disponera ytor val av material samt inredning. En bild från dockvrån på en av förskolorna.
Vi blev väl omhändertagna på våra besök och personalen gav oss tid
till att ställa frågor . Mycket handlar om budgetfrågor sociala förmåner
barngruppsstorlekar antal vuxna i grupperna. Detta gör vi för att vi skall
kunna stämma av med vår egen verksamhet. Vi hade också några timmar för egna upptäckter. Sören, Agneta, Mita,
Marie, Lena gick i forna Östberlin tittade på kulhål och minnesmärken. Här
kunde vi se ett annat tempo andra typer av affärer gamla cafeer konst
musikkaffer m.m. Detta är sådant som man i väst har gjort sig av med. Västsidan
består mest av affärskomplex glashus och stress. Det var fortfarande som två
skilda världar. Vi var också och gick utefter muren ,samt köpte en liten
murbit . Vi som var med denna gången var Agneta, Rosita, Anita, Katarina, Sören
, Kia, Ulrika, Anki, Lena, Nora. Mita , Marie.
Studieresa till Rumänien.-95 Även denna gången hjälpte oss Torbjörn med programmet. Han är lite
av en specialist på Rumänien. Vi flög till Bukarest. Alla var inte med , för
en del tyckte att det var lite obehagligt efter alla oroligheten. Men vi som åkte
fick en upplevelse för livet. Vi hade packat med oss massor av leksaker som vi
ville skänka till barnen på de förskolor samt barnhem vi skulle besöka. Vi
bodde utanför staden i ett hotell som var som ett slott. Vacker trädgård
utanför med kvackade grodor natten lång. Även denna gången startade vi med
stadsrundtur. Vi fick höra hela historien om Chaoucheskos leverne, samt se alla
de palats han omgav sig med. Vi upplevde en väldig fattigdom och vi blev
varnade att hålla i våra väskor ,samt att hålla ihop i gruppen. Vårt första
studiebesök var på statlig förskola där barnen stannade hela veckan, dom sov
kvar på grund av att föräldrarna var tvungna att arbeta. Personalen visade
stolt upp det dom hade. Dom hade arbetat med rymden som tema och gjort en utställning
som vi fick titta på. Dom hade väldig brist på material pennor kritor papper
osv. Alla barn hade renrakade huvuden för att hålla ohyran borta. Dom få
leksaker de hade var inlåsta så barnen fick bara titta på dom. Nästa dag
begav vi oss iväg till ett barnhem uppe i bergen. Vi såg en förälder lämna
sitt barn där. Det är deras enda lösning för dom är så fattiga. På
barnhemmet låg apatiska barn i sina sängar . Det luktade instängt och ister i
hela huset. Vi delade ut våra leksaker och alla grät , då barnen ropade mamma
efter oss. det var en smärtsam upplevelse att se dessa lekhungriga barn ta emot
gåvor. Vi visste inte att förmodligen fick
dom inte behålla dom utan mycket av dessa ting säljs för att klara
ekonomin på barnhemmet. Det såg ut som ett sjukhus frän förr i tiden ,med
vita höga spjälsängar, Vad än vi tittade på som handlade om människors väl och ve, så såg vi bara elände. Guiden trodde att det skulle ta ca 10 år att bygga upp landet så att den värsta fattigdomen skulle vara åtgärdade.
Studieresa till Irland -96 Vi hade denna gången hjälp av Torbjörn att lägga upp turen. Vi ville
ha studiebesök på både katolska och protestantiska förskolor Vi bodde väldigt
centralt i Dublin. Även här startade vi med rundtur med guide. Det som känns bra är att vi startar med en viss kunskap efter en sådan tur. Vi var på två olika besök. Gårdarna var inhängnade med taggtrådsstängsel, och det såg utifrån inte ut som man hyste barn därinne. Vi fick gå runt inne i olika klassrum ,barnen börjar skolan vid 5år. I det som vi kallar förskola hade barnen olika stationer i rummet . Man kunde rita måla pussel osv , men det var väldigt styrt av den vuxne. Vi gick runt i olika åldersgrupper och såg allt från vänligt intällda vuxna till de som ställde barnen i skamvrån. Dom som arbetade där berättade att alla bevakade sina revir , och att det förekom stenkastning i området. Här kommer en bild på ett förskolebesök.
När vi lämnade Dublin var alla nöjda över vad de sett , men samtidigt
nyfikna på andra saker som inte hans med.
Vi tror att många av oss vill återvända för att ta tillvara allt vi
inte hann med under vårt korta besök.
Studieresa till Island -97 Vår drömresa blev av till sist. Vi flög till Reykjavik
, och landade på em. Vi skulle bo centralt i staden visade det sig, bara
några hundra meter att gå , för att komma till allt vad du ville köpa t,ex..
även denna gången var resan upplagd av Torbjörn , han börjar veta vad vi
vill ha , och det känns tryggt att ha någon som känner våra önskemål. Vi
hade hört talats om Hjallis förskolor .Bl.a av en förälder som arbetar inom
barnomsorgen, deras personal hade varit där. Vi började med
middag, därefter var kvällen fri . Vi hade studiebesök tidigt nästa
morgon. Hjallis är en verksamhet som bygger på upplevelser i nuet. Hela förskolan
präglas av ett lugn. Ingen får springa inne. I korridorer t.ex. när en
barngrupp skall förflytta sig från ett rum till ett annat, så håller barnen
varandra på axlarna. Man arbetade med pojkar för sig och flickor för sig i
olika grupper . utevistelse präglade också hela verksamheten. Dom arbetade med
massage och där var barnen också indelade efter kön. Vi deltog själva också
genom att vara med på deras sångsamling. Vad vi övrigt sysslade med förutom
planeringsarbete, var ridning på islandshästar, bad i den blå lagunen, riktig
vikingafest, där vi bla. åt surhaj och sjöng tillsammans med galna vikingar. Vi var också på en lång tur med buss där vi fick uppleva ,den vackra
naturen. Vi tittade på vulkaner och islans varma källor. Vi fick en enormt fin
guidning. En historia som fängslade oss alla. Vädret var inte det bästa så
vi märkte att vi inte var van snålblåsten
lika mycket som vår guide , hon ville visa oss allt, så vi sprang huttrande in
och ut ur bussen ,och hon var lika pratsam hela tiden. denna resan var en upplevelse som man aldrig glömmer, både när det gäller
rundturer och de studiebesök vi var med om. Vi fick också titta på ett av
stadens fina badanläggningar. islänningar badar i uppvärmda bassänger
utomhus , året om.
Kompendium Reggio Emilia Agneta och Rositas anteckningar från 1 vecka i Italien.Delar av dessa tankar reflekterar vi över i arbetet med dokumentatin samt synen på barnen.
Som en symbol för fruktbarheten samt även för Reggios landsdel får alla deltagare i konferensen ett veteax att bära med oss under veckan. Amelia inleder med att berätta om sitt arbete, hon reser sedan 1992 runt i USA och sprider tankar kring Reggio Emilias pedagogik. Annars jobbar han med Rggio Children, som besår av medlemmar som ställer upp med diverse service kring konferenser mm. Presidenten för Reggio Childrens vänner talade om den Amerikanska kulturen och riskerna med detta. Hur påverkas vi och våra barn i framtiden? Om vi tar tillvara blandkulturer på rätt sätt kan det vara en framgång för hela världen och vi kan då se enorma möjligheter. Reggio är ingen modell utan en verksamhets sätt att agera, som är förankrat i arbetet och som inte frångår historien. En tanke. Våra ögon är belägrade tack vare TV osv. Lusten kan försvinna om man blir överstimulerad. På samma sätt är det med ögat. Vi borde bevara barnens ögon. Målsättningen med arbetet är att hålla kvar utforskarmöjligheterna som finns hos alla barn. Ordförande Reggio Children talar. Samarbetet mellan Sverige och Reggio Emila startade i och med utställningen " Ett barn har 100 språk". Sedan 1992 har 120 delegationer varit i Regiios förskolor. Reggios institut i Sthlm. har en viktig funktion för samarbetet. Projekt genomförs tillsammans med institutet bla. EU-projekt. Nordiska nätverket bidrar också till samarbetet. Intresset för Reggio finns över hela världen. Representanter från 20 länder samt över 2000 besökare medför ökat ansvar. Reggio Childen skapades för att hålla en bro öppen mellan verksamheten och världen. Förutom Reggio Emilias Vänner har även ett AB startas för att hjälpa till med info. samt konfrontationer om olika uppfattningar. Verksamheten stödjer sig på personer som är viktiga för verksamheten dvs. personal, föräldrar, politiker, samt medborgarna i Rggio Emilai. En annan del som också leder verksamheten framåt är den stimulans vi får från alla konfrontationer under de internationella besöken. Rinaldi talar Hon är pedagogisk ledare för daghemmen. Vad har vi nu att erbjuda? Vad vill vi att besökaren skall ta med sig här ifrån, och vad vill vi ha av besökaren? Ett möte är alltid ett möte av värde. Ett möte av liv. Reggio vill inte gå på export utan en möjlighet till reflektion på val av metoder och arbetssätt och utifrån detta reflektera över våra egna val. Detta kommer bli ett möte ned oss själva, samt de olika pedagogiska kulturer som finns i vårat eget land tillsammans med barn, föräldrar och pedagoger från Reggio. Sandra Piccinini (ansvarig politiker för förskolor och skolor) Reggio Childen är en kommunal förskola, kommunala förskolor är bara en liten del av alla förskolor som finns i staden. Staden har 138000 invånare, en stark ekonomi, gott om arbete, småföretag, samt div. hantverk. Staden har lägsta arbetslösheten i landet. Många kvinnor arbetar. Under 70-talet då välfärdssystemet diskuterades utarbetades förskoleverksamheten. Förskolesystemet ej lika utvecklat i resten av Italien. Födelsetalet lågt, samt 2% invandring i staden. Förskoleverksamheten är en stark självständig del i det statliga skolsystemet. Skolan från 6 år är statlig. 40% av förskolorna är privata. Alla yrkesutbildningarna är privata. Reggiopedagogikens förskolor är kommunala. Indelning är småbarnsdaghem och 3-6 års skola. Man arbetar efter en konvention för att uppnå en hög kvalité, alla får stöd till detta arbete. Inom kommunen står föräldrarna för en fjärdedel av kostnaderna. Sergio (barnomsorgschef) Kraften i barnens förmågor är uttryck för barnens potentialer. Hur ser vi på barn? Alla som arbetar med barn måste värdera detta. I detta ligger respekt och demokrati, demokrati går ej att tala om inte respekten för de minsta och svaga finns. Barnens förmågor och bärare av styrkor. Barnen är sedd som den som inte kan göra saker, men barn är en historisk agent, varje individ är en bärare av mängd historier. Varje individ har en förmåga att producera en social förändring. Därför måste små barn ses som bärare av en historia. Alla är med att påverka omgivningen. Respekten för små barn har inte funnits tidigare. Barn har varit osynliga. Karen Blixten skrev en berättelse "historien om mannen vid sjön", mannen vaknar av ett ljud, vad har hänt?, går ut och ser efter, ljudet kommer från ett trasigt brofäste. Han går hem och hämtar verktyg och lagar det. Genomblött och glad över att ha lagat skadan åter väder han hem. Alla lämnar spår efter sig. Vad är det vi har bakom oss?, även barn är bärare av spår. Som pedagog skall vi kunna se innehållet i mönstren, dokumentation är viktig såtillvida a att man då kan tolka och tydliggöra spåren. Vi skall hjälpa barnen att se sina egna spår. Vi hjälper barnen att se vilka dom är men också vilka vi själva är. I mötet med anda förstår vi oss själva. Barnen är bärare av talanger, vi måste sätta oss ned och titta hur barnen är i sina dagliga handlingar. vi måste upptäck de små ögonblicken. Vi måste lyssna på barnen. Barn har flera språk som vi måste lära oss tolka och se. I stället för att konsumera skall barnen producera och skapa kultur. Inlärning och kunskap går ej att köpa i färdiga former. Varje subjekt är tillsammans med andra med och bygger upp inlärning, socialisering och samarbete. Utbildning är lika med att lyfta fram istället för att stoppa in, det är också utbyte och samarbete i mötet med andra . Att utbyta värderingar gör att vi blir rika som människor. Om du ger en sak till mig och jag ger en sak till dig så står vi där med en varsin sak, men om du ger mig en idé, och jag ger dig en ide , så står vi där med två idéer. . Vi måste låta barnen få agera så länge som vi ser att dom klarar sig själv. Vi måste lära oss och barnen , att hitta lockelsen i det okända. En lärare måste agera så , att barnen lär sig att göra saker själva. Utan att känna förundran kan man inte lära sig nya saker. Pedagogik är en föränderlig vetenskap, ingenting som konserverar människan. det är viktigt att våga förändra saker. Förnyelse , samt förundran är de viktigaste faktorerna för inlärning. Den allra viktigaste ingrediensen för oss pedagoger är optimismen.. Vi måste ha förtroende för barnet, samt för andra människor.En pedagog måste alltid vara positiv i sitt förhållningsätt. Man kan lära saker genom glädje. genom att omge sig med estetiskt tilltalande miljö. Tingen måste behaga ögat. På samma sätt som vi själva glädjas över något vackert, glädjas även barnen, och inlärningen gär bättre. Om vi ordnar in barnens miljö och gör den tilltalande och viktig ,samt estetiskt talande så lär vi in även ett sätt att lära sig se skillnad på det som tilltalar ögat kontra inte tilltalar. Vi måste börja att se barnen som en individ med en stor hjärna i en liten kropp. Måttot som står som med stora anslag i Reggios förskolor lyder. INGENTING UTAN GLÄDJE. Deras huvudingredienser är känslor, glädje ,passion. Vi måste lära oss att lyssna på den dolda nyfikenheten. Alla barn måste få ett större lyssnarvärde. Istället för att prata och förklara måste vi lära oss att ta reda på vad barnet egentligen vill ha reda på. Vi som arbetar med barn utför ett bättre arbete om vi har passion för arbetet. , samt en stark motivation. , Att vi också kan möta olika sätt att tänka. Det måste finnas möjligheter till att bryta normer och traditioner. Det är det som ger grogrunden till ett kreativt tänkande. Bronfenbrenner sa vid något tillfälle , att det vore bra för mänskligheten om det fanns en "dåre" i varje familj. KARLINA RENALDI TALAR: grundläggande begrepp.. det finns många frågeställningar och problemlösningar som ligger bakom det arbetet som utförs i Reggio. MEDVETENHET är ett viktigt ord. Att det finns en mening och ett värde i vad dom gör. Bakom varje val i livet finns vissa värden. Det är viktigt att reflektera över barndomens roll i ett samhälle. Vilken framtid vill vi att våra barn skall möta? Vilken roll ger vi till institutionerna ? Enbart en service? Eller en socialiseringsplats? En plats för fostran? Eller allt detta? då uppstår en frågeställning. Vad är dom då? våra institutioner? i vilken riktning skall vi gå? Vem är barnet? Vad är barndom? vad betyder fostran? Alla dessa frågor har inget bestämt svar, utan varierar i tiden. Varför vill ett samhälle bygga upp förskolor? är det för forskning? Är det en förberedelse för skolan ? En förberedelse inför livet.? Vilket förhållande finns egentligen mellan förskolan familjen? Vad är en bild av barnet? Jo det är en tolkning av verkligheten. Vi måste alla utgå från våra individuella olikheter. alla har sitt egna sätt att uppleva verkligheten. En "bild" betyder en tolkning, och det måste vi vara medvetna om i det val vi gör tex vid samtal dialog med föräldrar. Vi kan inte ha teorier om barnet, som ser barnet som ett tomt blad. Alla har en historia. Vår egen bardom, och våra egna barn , ger oss också bilder av hur vi ser på barnet. Men tyvärr så understryker alla dessa bildtolkningar , mer vad barnet inte har, än vad den har. Varför talar man så ofta om barnets inkompetens? Hur lär vi sedan dessa barn att leva? Barnet är en individ som är logisk i alla stadier. Dom befinner sig alltid i förstadier att lära sig saker. Sammankopplat med barnet finns kvinnan- moderskapet- ekonomi- politik. Många har en svag bräcklig bild av barnet. Utifrån den bilden har man byggt upp institutioner. det är lättare att ta hand om , att vårda, än att föra ut individens rättigheter För att förändra det , måste vi se barnet som en o offentlig person en del av samhället. Alltså inte bara någons barn utan en samhällsmedborgare .Förskolan är en plats som har med barnens rättigheter att göra. Hur tolkar då Reggioped. bilderna av barnet? En bild som är rik , stark, och kompetent. Att understryka rikedomarna och möjligheterna hos barnet. Att inte se till behov utan istället möjligheter. Barnet är den som är huvudpersonen och skapare av sitt eget liv.Att se styrkan och rikedomen i barnets lust att leva. Att se på styrkan som barnen upplever då dom kan göra saker själva. Styrkan i att kunna bli överraskad. Redan från födelsen är barnet beredd att möta världen. Barnet är kompetent till att lära ,känna ,och älska. Reggio tänker : vi har inte 30 barn i gruppen utan vi har Kalle, Lisa, osv. Varje barn ses som unikt. Vi måste titta på alla skillnader. Förskolan skall utveckla skillnader. Reggiopedagogiken handlar inte om att lära ut , utan den handlar om själva livet. om vi bara lär ut och lär ut , var tar då
kreativiteten vägen? Kan man lära ut kreativitet? Kreativiteten föds genom
ett positivt möte .Alla bär med sig kreativa förmågor, men de måste väckas
till liv i ett positivt möte. Kreativitet går alltså inte att lära ut.
BARNET SKALL INTE BARA UNDERVISAS ; BARNET ÄR VÅR RESKAMRAT PÅ LIVETS RESA : PROJEKTERA-OBSERVERA- DOKUMENTATION. Pedagogikens tydligaste aspekt är att lyssna på barnet. hur kan det vara möjligt att barn konstruerar teorier? Hur ser vi på begreppet teori?. Det är ett tillfredsställande begrepp för att förklara verkligheten omkring sig. Alla tar till sig olika teorier , för att kunna leva i den verklighet vi befinner oss i. Varje barn försöker att hitta egna förklaringar till fenomen som finns runt omkring dom..Alla försöker att hitta olika förklaringsmodeller. Alla vill hitta tillfredsställande förklaringar, för att kunna ta verkligheten till sig. Varje barn bearbetar på sitt unika sätt, sin uppfattning om omvärlden. Detta oavsett vilken historia dom är bärare av. Varje barn har egna förklaringar och kulturella mönster. Varje människa har sitt unika fingeravtryck. Det första förskolan måste göra är att lyssna , för att ta fram detta specifika.att lyssna betyder att vara tillgänglig, mot den andre , en förväntan mot den andre. Även som respekt mot den andre.Att vara ense är inte det viktigaste utan att vara tillgänglig. Demokrati är det grundläggande begreppet. Lyssnandet är ett demokratiskt begrepp. Förskolan skall inte förbereda för demokrati, utan förskolan skall vara demokratisk. Lyssna betyder att tolka budskapet. Det enda barnet ber om är att få ett värde, att bli lyssnad till. ta emot varje barn som en unik del av verkligheten. Lyssnandets pedagogik är ett sätt att se på livet. Vi legitimerar barnets existens. tankarna föds och får en innebörd i dialogen. Lyssnandet gör det möjligt för den som talar att organisera sina egna tankar. Lyssnandet i förskolan leder till att barns lust till nya upptäkter stimuleras. detta måste få ta tid och plats i verksamheten Vi måste skapa förutsättningar för detta, Vi måste hjälpa barn att gå vidare i sitt sökande. Vi måste motivera dom genom att vara aktivt lyssnande vuxna. Vad händer då med barnen där man inte tillämpar lyssnandet pedagogik. Man skapar en slags konkurrens mellan barnen , eftersom vi har bilder av det ideella barnet. Idealbarn som lätt hamnar i centrum. Om vi inte kan se fel och brister hos våra egna barn , har vi lätt för att sätta in dom i den s.k. ideella banan. Allt detta genom att vi inte lyssnat, och sett vart vårt barn egentligen befinner sig. Vi måste skapa förutsättningar så vi kan förutse olika hypoteser. Men dessa hypoteser skall inte ristas in i sten , utan skrivas i sanden. Inlärning är det samma som kunskap. Man kan alltså inte lära sig något utan att samtidigt innefatta ett kreativt tillstånd.Att lära sig ,är en kreativ handling, men också en ansträngande handling.man måste överge en del av sina teorier, för att kunna ta till sig nya identiteter. Det är svårare för vuxna att lära sig, eftersom vi byggt upp en makt och en identitet kring vår kunskap. För att barnet skall kunna ta till sig olika koder -språk- sätt att organisera omgivningen, är en önskan att förmedla olika regler, koder som finns. Samt att medla mellan våra egna strategier och barnens. Vi måste skapa förutsättningar för att barnen skall ta till sig teorier. utan prat och förmaningar. Låta barnen gå i den riktning som dom inte känner till..Leda barnen in i en process som går från kunskaps- kunskap. Denna okända resa kan vi enbart göra om vi ber barnen om hjälp. Dom är bärare av framtidens språk. Vad är då den vuxnes roll? Den vuxne ingen passiv person, som står vid sidan om och tittar på barnens utveckling. Utan en person som funderar över hur? och när? dom skall gå in i processerna. Ven vuxnes roll är att överföra en kultur ett arv. Tillsammans bygger man upp kultur och vetande. Förskolläraren måste med stolthet bära upp sin kunskap i gruppen. Läraren lär sig själv genom lärandets proccesser. En förändringsprocess som går fram mot proffisianalism. En ständig fortbildningsprocess ,där vi aldrig får tumma på den stolthet och den kunskap vi tillförskansas oss som förskollärare. BARNET EN LÄRLING GENOM LIVET: Man stoppar inte in kunskap i barnen, utan använder sig av barnens ögon. Styrkan i arbetet med barnen ,får läraren genom att ge styrka till barnen. på det sättet finns möjligheter till ett forskande och ett lärande i förskolan. BARNEN BEHÖVER AMBISIÖSA VUXNA SOM INTE RÄKNAR ARBETSMINUTER ,MEN SOM ANVÄNDER DEN TIDEN TEX TILL ATT HITTA GODA VERKTYG SOM GAGNAR BARNEN. DOKUMENTATION OBSERVATION: hur skall vi uttrycka vår roll som pedagoger för barnen? Vi omsätter det i dokumentation-obsservation, och tolkningar. OBSEVATION. Det finns olika sätt men en observation är alltid subjektiv. Det finns ingen objektiv observation. Ståndpunkter är att alltid ta ställning. Min subjektivitet gör att jag alltid behöver andras synpunkter. Mitt eget sätt att se är bara en del av vad vi ser, vi behöver många ögon. Att observera är bara en tolkning av verkligheten. Observationen är en ömsesidig relation. Observationen skall inte vara en privat handling kontra arbetskamrater .Att observera måste ske utifrån en medvetenhet. Om du observerar då är du delaktig och har ansvar. Efter varje dokumentation är det viktigt att vi dokumenterar. DVS att göra processen tydlig, för att kunna disk tex med kollegor.Att också göra processen tydlig för föräldrar barn personal. Detta kan vi i korta ordalag kalla kunskapsprocess. Att dokumentera är att skapa.. Att skapa bilder foton filmer diabilder men framförallt anteckningar. Varje media ser bara en del. Därför behövs medierna i samarbete med varandra. Det handlar inte bara om att se bilden av barnet, utan också vad kan barnet ha tänkt, när jag sa eller gjorde som jag gjorde. En rik tolkning ger stöd för den roll den vuxne har i lärandets process. Vi måste ha olika problemställningar för varje barn framför ögonen då vi arbetar med detta. Meningen är att dokumentationen skall bli en bro mellan den vuxne och barnet. Att se vad man själv har gjort ,som pedagog, är också ett led i vår egen utbildning. Vi får som pedagoger reda på varför vi gör saker, genom våra egna observationer ,kan vi läsa svaren. Dokumentationen behövs för att vi skall kunna göra utvärderingar Ingen kan någonsin lära sig något om vi inte utvärderar vad vi gjort. Dokumentationen ger spår i hur förskolläraren själv delar barnens upplevelser. Dokumenten kan också erbjudas till barnen. Bra för barnen att titta på videofim lyssna på band tex. Vad gjorde vi och hur gjorde vi ? Minnet av något kan ev. förstärka kunskapsprocessen. Barnens kunskapsprocesser byggs nämligen upp itifrån deras inre dokumentation.Föräldrarna tar del av dokumentationen. För att få föräldrarna att förstå, vilket barn dom har, vad barnet gör, i vilken utvecklinsfas barnet befinner sig , Att göra synligt hur bra barnen förstår olika processer. Men vi måste också göra det för att tydliggöra vårt eget arbete tillsammans med barnen. FÖR VEMS SKULL GÅR VI TILL FÖRSKOLAN? VI GER ALLA LIVET MENING SOM HUVUDPERSONER: Man har överlag stora barngrupper . Varje förskola har en som jobbar i ateljen. Man har låg personaltäthet. Dom arbetar med skapande och dokumentation mellan 9.30-11.00 varje fm Barnen får då själva välja vilken grupp dom vill vara i .En förskollärare är huvudansvarig för dokumentation. samt barnobsevationer. Reggios miljö arkitektur är något att ta till sig.även tankarna om lyssnanets pedgogik tror vi att man med våra förutsåttningar i Sverige kan göra något bra av. ROSITA OCH AGNETA VAR DÄR HT-97
98 var vi till Oslo med omnejd och tittade på Reggio inspirerade förskolor.
99- Var vi kvar i Stockholm och tittade på Reggio inspirerade förskolor.
Studieresa Barcelona, Spanien 25-29/10, 2000 Barcelona ligger längs den sydöstra kusten av Spanien. På Östra sidan ligger havet. Till väster ligger berg som gränsar till Frankrike. Åt norr och söder ligger det en flod. Staden kan inte expandera mer - ca 1.500 000 invånare i city. De förskolor som finns ligger oftast inne i stadskärnan eller strax utanför. Det finns nästan inga grönområden någonstans förutom några få parker, kan nämnas den park som arkitekten Gaudi planerade med en sponsor under tidigt 1900-tal. Där var det tänkt att en "förort" skulle byggas med hus för familjer som skulle få komma närmare naturen, men stadsborna ville bo nära sina arbeten i staden eftersom dom ansåg att det tog för lång tid att ta sig till arbetet som var viktigt för dem att sköta. De hann bara bygga ett hus innan dom gav upp efter 7 års arbete och lade ner projektet. Förskolan, Bressol Tris Tras 0-3 år - (De har bara fyra månaders föräldra- ledighet). Invänjer nya barn under September och Oktober. Föräldrarna är med 1-2 veckor med de små. Föräldrarna betalar maten själv och kan därför önska och styra maten till sina barn. Dom har två kokerskor som lagar hemlagad mat, vilket är ovanligt. Det pågår stora protester mot färdig mat på förskolorna. Hela huset har 11 personal som jobbar 6 tim/dag och 5 av- delningar med sammanlagt 61 barn. Förskolan har öppet mellan 8.00-17.30. Avdelning 1: En manlig personal arbetar med 9 barn med ålder mellan 5-9 månader. Under lunch kommer ännu en personal och hjälper till. Ett stort rum med låga speglar, madrass på golvet och en liten koja med rutschkana och krypin. Avdelning 2: Ålder 5-9 månader. En personal fram till 11.30 och hjälp över lunch av ytterligare en personal. Ett stort rum med låga möbler och madrasser. Varje barn har en tygpåse fylld med pedagogiskt material. Avdelning 3: barn mellan 18-36 månader. En personal (två vid lunchtid). Här finns 11 barn. Dom hade mycket material såsom pussel, klotsar, bollar, naturmaterial (kottar etc), "nopp-bygg", låga bord, stolar, rutschkana och kojor. Avdelning 4 & 5: Detta var två avdelningar med 2-3 åringar. De hade vardera ca 17 barn vardera med en personal som förstärktes med ytterligare 1 personal vid lunchtid. Varje avdelning hade ett stort rum. I ett rum fanns en trappa till en övervåning där skötrum och låga toaletter fanns, samt ett litet rum för utklädning - nästan bara clownkläder. I anslutning till avdelningarna fanns en inhängnad utegård. På nedre plan (där de allra minsta barnen höll till) delade de på en gård med en sandlåda och några små cyklar. På övre plan delade de större barnen på en gård med massor av saker; bilar, cyklaroch en lekborg som var av plast. Det upplevdes som trångt och fängelseaktigt då det fanns barn på varje kvadratmeter. När det var så mycket barn på bara en enda vuxen så måste alla vara antingen inne eller ute. Alla aktiviteter var otroligt uppdelade. Experiment: Alla upplever såpa på golvet (eller annat material). Social: Planerad verksamhet för barnen - lek, sjungande lära barn att tvätta händerna etc. Lek & Sagor: Leka med barnen - berätta traditionella sagor och religiösa historier. Lära att Leka: 2-3 åringarna övernattar en natt på en bondgård utan föräldrar varje år. All personal är utbildade 3 år med certifikat. Det är svårt att få plats på en pedagogisk förskola eftersom det bara finns 30 stycken och föräldrarna betalar utifrån inkomst - allt från 3000-40.000 pesetas (ca 150-2000 Skr). Det finns andra barnpassningsdaghem, "Parking" - som dom kallade det, där det inte finns utbildad personal, de är inte profesionella. Där kan de betala 100.000 pesetas. Dom har en del böcker på avdelningarna och förutom det har de ett gemensamt bibliotek för träning i att låna böcker och vara rädda om dem. Det finns även böcker för föräldrarna att låna hem - både vuxen och barnlitteratur. ------------------------------------------------------------- Studiebesök Barcelona, Spanien 27/10-2000 Detta var en skola som byggdes 1923 - då tänkt för barn med b la tuberkolos. Den ligger på ett berg med en del natur kring sig. De har lite träd och natur på sin gård men den verkar helt oförstörd - möjligen är det så att barnen inte får lov att leka där. De har en skolträdgård och en trädgårdsmästare anställd. Här finns 9 klassermed sammanlagt 210 elever. Taket på antalet skall vara 25 barn och en lärare per klass. Barn från 3-13 år. Skolstart från 6 år. Skoltiden är från 9-17 men emellan 12.30-15.30 har barnen "Siesta", de går hem, vilar eller gör vad dom vill. Lektionerna består av 60 minuter. Skolsal 1: Barn 2 år som skall fylla tre har en lärare och är 25 barn som sitter på en matta på golvet. Dom är klädda i Grön/Röd eller blårutiga skjortor. Läraren sitter på en stol framför och visar ett skrivhäfte fyllt med bilder på barnen i gruppen. Barnen har tydligen en varsin sådan bok. Dessa barn börjar terminen i halvklass och föräldrarna har då möjlighet att vara med en timme varje dag i två veckor om dom kan/vill. Skolsal 2: Barn i åldern 4 år, 25 barn med en lärare. De sitter även de på en matta ikslädd skjortor och med en lärare som står upp och "hyscjar" dem hela tiden. Dom har gymnastik en gång per vecka. Vi såg en lärare som satt tre meter från barnen som stod på en kant ute på gården och hoppade från och upp på kanten efter kommando. Här var det diciplin - men var det verkligen kul????? Skolsal 3: Barn i 5-års ålder, 24 barn med en lärare som även de satt på en matta med rutiga skjortor på. De arbetade med ett projekt om valar och hade små grupparbeten om detta ämne. Läraren bad ett barn att ställa sig upp och berätta om en bild som han målat. De hade inplastade bilder överallt över olika arbetsuppgifter som jag förstod det. Två barn för varje uppgift, såsom sköta blommor, ordna med böcker, ordna vattenmuggar vid handfatet eller något med utegården. Dom hade även ett specialinrett musikrum med olika material. Ett förråd med burkar innehållande olika material att låna; kottar, glasspinnar, sugrör, knappar, pärlor etc... Övriga studieresor vi gjort har varit till Paris . Coombes Infant and Nursery School i Arborfield, ett litet samhälle på landsbygden knappt tio mil väster om London. 2004
2007 Var vi till
Gotland .”Vad barn verkligen behöver”.
på Gåsemora gård
|
