Vitt - symbolen för renhet, oskuld och glädje kan vara obehaglig att leva med i längden. Den är helt enkelt ansträngande för ögonen. Vitt är effektfullt som bakgrund  och det är lätt att byta färgsättning om man   har vitt som bas.

Vi startade som vanligt med att  tänka ut  vad finns det som är vitt?

Isbjörnar, snö, is, fjälltoppar. katter. kossor. lamm. bomull, grädde, glass, socker, salt, godis, mjölk,papper, spöken, hundar, vetemjöl var en del av de ord vi kom att tänka på.

Den vita frun kom på besök. Hon berättade om varför hon älskade den vita färgen, och vad hon tyckte om att äta. Bara vita saker.Älsklingsgodis tex var vita skumsockerbitar.

Många ramsor om snögubbar spöken olika djur har det blivit. Sånger om de olika sakerna i vitt har vi varje dag.

Flansagor om spöken och andra vita ting är dagliga inslag i temat vitt.

Vi tar en titt under  isen, vad ser vi där?

En tur till fjälls, vad ser vi där?

Ett vinterträd, vilka  djur besöker trädet`?

Vi  går till djurparken, vita djur?

Ta en titt i kylskåpet.

Vi öppnar  skafferiet.

Vi öppnar garderoben.

Vad vi ser på sjön , havet.

Vad vi ser  i luften.

Är det bara is  och isbjörnar på Island?

Vi ser vilka djur vi hittar på bondgården?

Lyans vita saga.

 

Det var en gång en isbjörn som bodde på Grönland. Han hette Danda och var en liten isbjörnsunge med vit, lurvig päls. Danda bodde på ett stort isblock.

Där bodde också hans pappa Pitse och mamma Ritche. Det bästa Danda visste var att simma i det iskalla vattnet tillsammans med alla sälar. Hans bästa vän var sälen Pom-Pom. Dom simmade, lekte och jagade fiskar och hade jättekul. En dag när Danda hade blivit litet större än dagen innan, kom pappa Pitse och sa:

-         Idag, min son, ska du få lära dig att jaga säl..

-         Vad? Jaga säl?

 

Danda trodde ej sina öron. Varför?

-         Ja, det är ju det vi äter till mat, sa pappa Pitse.

Hur skulle detta sluta. Danda började gråta och tårar rann nerför hans vita isbjörnskinder. Min allra bästa vän är ju säl, tänkte Danda sorgset och oroligt.

 

Den kvällen kunde Danda inte sova alls. Han bara tänkte och tänkte. Men så kom han på en idé. Han skulle åka hem till vännen Pom-Pom, och det var bäst att göra det på en gång. Det var mitt i natten, men det var bråttom – väldigt bråttom. Danda gav sig iväg. Det var inte det lättaste att hitta Pom-Poms hem när det var bäcksvart natt. Men tillslut hittade han fram och där låg Pom-Pom och sov med huvudet på ett snäckskal. Danda väckte sin vän.

-         Kom!, kom!, skynda dig. Jag behöver din hjälp.

De simmade upp på ett isflak, där de brukade leka om dagarna.

-         Berätta nu vad som hänt, sa Pom-Pom undrande.

-         Imorgon kommer att bli den värsta dagen i mitt liv, sa Danda.

-         Varför då?, sa Pom-Pom.

 

Danda började berätta om hur hans pappa Pitse förklarat för honom att han, Danda, skulle få lära sig att jaga säl, för att att äta upp dem.

-         Han vet ju inte att du som är min bästa vän är säl. Vad ska jag göra?

De funderade fram och tillbaka en stund. Sedan sa Pom-Pom:

-         Vi rymmer!

 

Vännerna bestämde sig för att det var ett bra förslag och gav sig iväg. De vandrade och vandrade. Det var fortfarande mörkt ute. Nu hade de kommit väldigt långt bort. Så långt att de inte kunde känna igen sig alls. De tittade åt alla håll. Is, is, is – bara is överallt. De började bli trötta och väldigt hungriga. Pom-Pom sa till Danda att han skulle vänta på honom där. Så dök Pom-Pom ner i vattnet med ett plask. När han sedan dök upp ovanför vattenytan såg Danda att Pom-Pom hade något i sin mun. Pom-Pom hävde upp sig på isen.

 

-         Titta, vad jag har med mig, en stor torsk!

-         Vad sa du?, sa Danda.

-         En torsk, en stor och god fisk!

-         Jasså!, sa Danda lite undrande.

-         Det är ju fisk, fisk som vi ska äta. Pom-Pom delade fisken lika och gav ena halvan till sin vän. Så började de att äta.

-         Jo, det smakar ju smaskens!, sa Danda.

-         Vad du är en bra vän Pom-Pom, och en duktig fiskjägare!.

-         Där sa du det Danda! Där har du svaret på vårt problem. Vi kan lära din pappa och mamma att jaga fisk istället!

-         Jaa! Det var en jättebra idé Pom-Pom! Kom, vi vänder hem igen.

 

Väl hemma igen, hemma hos Pom-Pom, stod två oroliga och arga föräldrar och undrade var han hade varit. Hemma hos Danda var pappa Pitse och mamma Ritche lika oroliga, ängsliga och arga.

 

-         Var har du varit?, sa pappa Pitse.

-         Vi har letat och letat och vi var hemskt oroliga för dig Danda, sa mamma Ritche.

-         Jag har varit ute med min bästa vän, sälen Pom-Pom, sa Danda lugnt och fortsatte.

-         Jag blev så ledsen förstår du pappa när du sa att jag skulle lära mig att jaga säl, för min allra bästa vän är ju säl. Så vi rymde iväg tillsammans. Men så kom vi på att Pom-Pom kan lära er hur man jagar fisk för han var så duktig och jagade fisk när vi var ute på rymmen. Fisken smakade faktiskt jättegott!

-         Jaha, sa pappa Pitse eftertänksamt.

-         Det var en snäll vän du har, sa mamma, som ser till att du får mat, min kära lilla isbjörnsrymling. Vi kanske skulle pröva, sa mamma, när han varit så snäll.

-         Ja, vi går hem till dem genast, sa pappa. De är säkert vakna de med och har varit oroliga och letat, precis som vi. Visa oss vägen nu Danda!

 

Hemma hos Pom-Pom tittade två förundrade föräldrar fram när Danda kom med sin mamma och pappa.

 

-         Jo...Hej, sa Pitse. Vi är Dandas föräldrar. Danda berättade för oss hur bra fiskjägare ni är, och vi skulle gärna vilja lära oss hur man jagar fisk.

 

Nu hade det blivit morgon och en sälfamilj och en isbjörnsfamilj kom tillsammans till den största vaken. Så visade Pom-Poms föräldrar Dandas föräldrar att jaga fisk och alla sälar blev så glada, för nu behövde de ju inte längre vara rädda för isbjörnarna. Istället blev de jättegoda vänner och hjälptes åt att jaga fisk till varandra.